"Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn. Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över." (Psaltaren 23:5)
Av alla underbara löften som Gud ger oss i den 23:e psalmen är detta ett av de ljuvligaste. Tänk efter vad han lovar att göra för oss här: Han säger att han skall ställa fram ett bord för oss och duka upp det med underbara rätter. Därefter skall han ta på sig en uppassares förkläde och servera oss en festmåltid. Allt detta skall han göra i våra ovänners åsyn.
Nu vet vi att när Gud säger att han ska passa upp, så blir inte middagen vilken måltid som helst. Ordet för bord i denna vers betyder "kalasmåltid". Gud talar inte bara om en liten tallrik med mat. Han talar om en diger uppsättning maträtter - ett rejält gästabud. Han dukar upp för oss radvis med ljuvliga, himmelska rätter som vi kan smaka av och äta.
Vid denna måltid finns bara en gäst - nämligen du själv. Gud gör detta underbara verk med att tillreda, passa upp och servera var och en som älskar Jesus och känns vid hans namn.
För att än mer höja upp stämningen betygar Gud att denna festmåltid är en stund för skratt, glädje och sång. Han säger till dig: "Ät och drick! Fröjda dig och var glad!" "Man ordnar fest för att roa sig, och vinet ger glädje åt livet ...." (Predikaren 10:19)
När du sedan njuter av den överdådiga maten, smörjer Gud ditt huvud med glädjens olja. ".... Du smörjer mitt huvud med olja ...." (Psaltaren 23:5) ".... Därför, Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder." (Psaltaren 45:8)
Medan Gud tillreder och serverar dig denna festmåltid, låter han dina fiender sitta i utkanten av denna tilldragelse och se på hur allt utvecklar sig. De ser hur Herren själv dukar upp ditt bord med mat, hur han leder dig fram till din plats och passar upp dig. Sedan får de se på när du fyller din själ med himlens läckra rätter. Jag säger dig att ingen demonisk makt, inte ens djävulen själv, kan någonsin förstå denna sorts kärlek, barmhärtighet och nåd.
Vilket otroligt scenario! Kan du se det framför dig? Dina fiender har hamnat i chocktillstånd. De var förvissade om att Gud skulle slå ned dig för dina felsteg. De tänkte gotta sig när du störtade ner i förintelsen. Men nu har de blivit beordrade att se på när du är på festmåltid med mat serverad av Gud själv. De har tvingats att se på hur Herren betjänar dig, ger dig mat och smörjer dig med glädjens och fröjdens olja.
Jesus säger att fadern gör detta för alla sina barn: "Saliga är de tjänare som Herren finner vakande när han kommer. Amen säger jag er: Han skall fästa upp sina kläder och låta dem lägga sig till bords och själv komma och betjäna dem." (Lukas 12:37)
Uttryckt i bibliska termer finns det två sorters fiender: de demoniska och de mänskliga. Här i den 23e psalmen syftar David på demoniska fiender som representerar djävulen och alla hans makter och myndigheter.
Jesus säger att "Ovännen .... är djävulen." (Matteus 13:39) När David i psalm 18 talar om sin "starke fiende" så talar han om de demoniska horder som hatade honom på grund av hans starka vandring med Herren: "Han räddade mig från min starke fiende, från dem som hatade mig, ty de var starkare än jag." (Psaltaren 18:18)
Men många av våra fiender är inte från helvetet. När Jesus befaller oss att "älska våra fiender" så talar han givetvis inte om djävulen och hans horder. Han talar om människor i våra liv som har blivit redskap använda av Satan för att göra livet surt för oss. Det var Davids köttsliga fiender som fick honom till att ropa: "Rädda mig från mina fiender, HERRE. Hos dig söker jag skydd." (Psaltaren 143:9)
Måhända har du bara ett fåtal mänskliga fiender eftersom du rör dig i en liten krets. Eller så har du en hel mängd fiender eftersom din inflytelsekrets är större. Hur som helst, när du väl har bestämt dig för att följa Jesus kommer du att bli till anstöt för många. Du kommer att bli motarbetad av icketroende såväl som av köttsliga kristna.
Dessutom blir du utvald till måltavla av djävulen och hans onda andar. Din motståndare, åklagaren, kommer angripa dig både fysiskt och andligt. Och han kommer att piska upp problem för dig bland dina mänskliga fiender.
I detta avseende blir Herrens övernaturliga festmåltid ännu mer otrolig - för båda slagen av fiender måste sitta och titta på när Herren serverar dig. På ena sidan finns djävulen och hans horder, och på andra sidan finns dina jordiska fiender. Och mitt ibland dessa tömmer Herren ut sin glädjens olja över dig.
På demonernas sida rasar djävulen för han trodde att han hade lyckats sätta dit dig. På människornas sida överöser Gud dina fiender med skam. Hans ord säger om den rättfärdige: "Hans fiender skall jag klä i skam, men på honom skall hans krona glänsa." (Psaltaren 132:18) Innebörden av vad Gud säger är: "Dina köttsliga fiender trodde att det var slut med dig. Men nu kan de inget annat än stirra i förundran när jag ger dig mat och välsignar dig."
När du tar för dig av den härliga måltid som finns framför dig så lutar Herren sig ned och viskar i ditt öra: "Du behöver inte oroa dig för någon av dessa fiender. De förmår ingenting emot dig." "Ty de ville dra ont över dig, de tänkte ut onda planer, men de förmår ingenting." (Psaltaren 21:12)
Gud ger dig all gudomlig försäkran så att du till slut klarar av att sjunga: "Nu kan mitt huvud höja sig över mina fiender runt omkring mig. Jag vill offra jublets offer i hans hydda, jag vill sjunga till HERRENS ära och lova honom." (Psaltaren 27:6)
Puritanerna använde ofta uttrycket "överrumplad av synd." Detta syftar på de stunder då du inte räknar med att synda - men plötsligt kommer fienden in som en flodvåg, och du blir övermannad. Något övervinner dig - en gammal lusta eller vana som du trodde att du hade övervunnit - och får dig att falla.
Du omvänder dig med hast, sörjer och bedrövas över din synd. Men så klankar du ned på dig själv och vältrar dig i skuldkänsla och förvirring. Du tänker: "Hur kunde jag låta detta få hända igen?" Så när du försöker komma in i Guds närvaro, känner du dig skamsen och förlägen. Du säger till dig själv: "Jag behöver lite avstånd till Herren medan jag försöker reda ut detta. Jag måste, på ett eller annat sätt, gottgöra detta inför Herren. Jag måste bevisa för honom att jag inte menade att handla så."
Det är då din anklagare, djävulen, slår klorna i dig likt ett hungrigt lejon. Han påminner dig om alla skriftställen som handlar om Guds hat mot synden. Han gör dig medveten om alla Bibelns varningar om att synda mot ljuset. Så erinrar han dig om Guds missnöje över alla dem som under Gamla Testamentets tid föll i synd. Han viskar till dig:
"Titta hur Guds Ande lämnade alla dessa som föll. Men nu har du syndat precis på samma sätt. Han har helt och hållet avlägsnat sin Ande från ditt liv. Du är en bluff, en hycklare - du lever inte som du lär. När du slutligen står framme vid domens dag kommer dina egna ord att fälla dig."
Käre vän, djävulen vet aldrig utfallet av en kristens nederlag. Han vet inte hur du kommer att reagera när du har misslyckats eller hur Gud kommer gensvara på din synd. Satans största skräck är att du springer raka vägen till Guds barmhärtighet och förlåtelse.
Så fienden gör allt vad som står i hans makt för att hindra dig att förstå förbundslöftena. Han vill föra dig tillbaka in under lagen där ditt samvete dömer dig. Han vill få dig bli övertygad om att du måste betala för ditt felsteg. Han vill se hur du vältrar dig i sorg medan du försöker förtjäna vägen tillbaka till Guds välbehag.
Nej - Herren har aldrig hyst sådana avsikter för ett ångrande hjärta. Som du förstår så är det just när du tror du förtjänar hans vrede och tukt som Gud bjuder dig till en fest! Och när dina fiender slår sig ned för att se på hur du lider under domen, så överraskar Herren dem - och dig - genom att ge dig mat från sitt bord. Så handlar Gud mot sina ångrande barn.
Ta följande exempel: Tänk dig en äldste i församlingen - en from man som ber dagligen, förkovrar sig i Guds ord, ärar sin hustru och är en kärleksfull far. Denne mans tidigare överträdelser ligger alla under Kristi blod. Hans en gång så hetsiga temperament har blivit övervunnet genom den Helige Andes kraft. Så nu vandrar denne omtänksamme, hänsynsfulle man i Guds visdom.
Men en dag kommer fienden emot honom som en flodvåg. Mannen har en förfärlig dag på sitt jobb. När han lämnar kontoret är hans sinne upprört. Han försöker be medan han kör hem och tänker: "Herre, nu vill jag bara komma hem och lägga mig på soffan och tacka dig för att denna dag är slut."
Under tiden, där hemma, har hans fru också haft en jobbig dag. Allt har gått snett och barnen har varit hopplösa. Nu är hon anspänd när hon väntar på att hennes man skall komma hem och ta sig an de bångstyriga barnen.
Så snart denne stressade man kommer in genom dörren, springer hans hustru emot honom och börjar lasta av sig alla dagens problem. Men han är alltför uppjagad för att lyssna och han säger till henne att han inte vill höra ett dugg mer. Nu blir hon ännu mer frustrerad. De börjar kivas - och plötsligt brister en fördämning. Nu skriker de och kallar varandra stygga saker och petar på varandras ömma punkter. De utväxlar otäcka ord med avsikt att hugga och såra.
Så, utan förvarning, bryter mannen ihop. Han spyr ut en strid ström av illasinnade ord - inräknat svordomar. Hans hustru ryggar förfärat tillbaka. Hon säger: "Jaså är det så en gudsman talar till sin hustru? Så uttrycker sig en församlingsäldste, en som alla tror är helig? Vilken hycklare!"
I vredesmod vänder mannen sig om och rusar ut genom dörren. När han väl har kommit ut är han skakad och sårad, hans själ är överväldigad av skam och helig sorg. Han börjar ropa inom sig: "O Gud - var kom detta från? Mitt hjärta är ju så ondskefullt. All min frustration rinner ju ut på min familj."
Även de frommaste kristna kan överraskas av oväntade, överväldigande situationer som denna. Och ibland råkar vi ut för dessa direkt efter att vi fått erfara stora segrar. Liksom Adam vill vi gömma oss för Gud. Vi tror att han är arg på oss och att Satan har fått ett fotfäste i våra liv. Så, i vår förvirring, faller vi ner i de hjulspår som beskrivs i Romarbrevet 7: "Det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill gör jag."
Så tror vi plötsligt: "Hur kan jag ens komma på tanken att betjäna någon människa när jag är så ond? O, Gud - hur länge dröjer det innan jag får bort denna smuts från mina händer och börjar känna mig helig igen?"
Det är just då som Herren kallar oss: "Kom till festen. Du behöver inte ägna tid åt att vara borta från mig. Sitt ned och smaka på min barmhärtighet. Jag vill att du ska festa vid mitt bord, i dina ovänners åsyn."
Jesus besvarar denna fråga i liknelsen om den förlorade sonen. Denne unge rymling hade övermannats av synden och spenderade alla sina tillgångar på att tillfredsställa sina begär. Han hamnade i verklig träldom och blev tvungen att äta grismat. Med då tänkte han: "Jag har syndat så svårt att jag aldrig kan bli erkänd av min far på samma sätt som förr. Säkert måste jag sona detta på ett eller annat sätt."
Den förlorade sonens fruktan hindrade honom från att vända tillbaka till sin far. Men egentligen var hans far aldrig arg på honom. Denne fromme man längtade bara efter att hans son skulle komma tillbaka. Till slut, när den förlorade sonen var i förtvivlans mörker, och kände full verkan av sina misstag, så tänkte han på överflödet i sin fars hus. I förtvivlan vände han då tillbaka hem.
Hur reagerade fadern? Han sprang ut för att möta sin son. Han omfamnade honom, kysste honom på halsen och förlät honom, utan att ställa några frågor. Skriften berättar: "Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter! Och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta och vara glada." (Lukas 15:22-23)
Här, i Jesu egna ord, förstår vi den himmelske faderns inställning till sina barn: Direkt efter att vi har misslyckats, serverar vår Herre oss en festmåltid och smörjer oss med glädjens olja. Som du förstår ser Gud till hjärtat. I samma ögonblick han hör vårt hjärta ropa efter förlåtelse, så dukar han bordet åt oss. Han säger till oss: "Spring inte bort från mig. Vältra dig inte i djävulens svinstia och finn dig inte i hans lögner. Jag älskar dig - kom nu och se vad jag har i beredskap för dig."
Första välsignelsen du finner på din tallrik är omedelbar och ovillkorlig förlåtelse: "Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet." (1 Johannesbrevet 1:9) Så snart vi omvänder oss, så sätter Gud punkt vad gäller vår synd. Han släpper alla anklagelser riktade mot oss och kastar våra överträdelser fullständigt ur sin åsyn.
Vidare så vill han inte höra något mer om vår synd. Han säger kort och gott: "Den är avklarad för min del - du måste också få den avklarad. Jag lägger dig inte längre något till last. Jag har begravt alltihop. Fröjda dig nu i min frälsning, barmhärtighet och nåd. Gläd dig över allt detta!"
Så fort vi har tagit emot faderns förlåtelse, så bjuder han oss till att hålla festmåltid med alla rätter som står på menyn: nåd, barmhärtighet, godhet, mildhet, medlidande, oförtjänt kärlek, frid, vila, glädje, lycka och friska källor med den Helige Andes förnyelse.
Tala om att få uppleva Guds härlighet! För just när du väntade dig dom och vedergällning, inbjuder Herren dig till en fest utav hans nåd och barmhärtighet. "Du, Herre, är god och vill förlåta, du är stor i nåd mot alla som ropar till dig." (Psaltaren 86:5) "Ty din nåd är stor över mig, du räddar min själ ur dödsrikets djup." (vers 13)
Jag vet hur det känns att vänta sig hur Guds dom skall slå ned på mig efter att jag har svikit. Jag funderar: "Blir det ett angrepp på min kropp? Måste ett av mina barn lida? Kommer min hustru duka under för sjukdom igen? Gud, hur kommer du att straffa mig för det jag har gjort?"
Men omedelbart så dukar Herren upp en stor festmåltid åt mig i mina fienders åsyn. Vilka är mina fiender i det här fallet? De är djävulska fiender bestående av fruktan, depression, förvirring, inre oro och sataniska lögner. Därför omvänder jag mig med en gång och griper tag om Guds förbundslöften. Så jag drar mig till minnes: "David, du behöver inte gråta för att visa att du är ledsen. Allt du behöver göra är att bekänna, omvända dig och stå fast vid din fars ord. Gå nu till festen och fröjda dig i dina ovänners åsyn."
Så sitter jag vid Herrens bord och Jesus, min herde, serverar mig. Han återupprättar min själ genom att mätta mig med sin barmhärtighet, förlåtelse och sin milda godhet. Så låter han mig ligga vid vilans vatten och visar mig skriftställe efter skriftställe om sin kärlek. Jag känner Guds nåd svepa över min själ. Och glädjens tårar sköljer bort all min skuldkänsla, fruktan och ängslan.
Medan denna otroliga välsignelse äger rum tvingas mina fiender sitta vid sidan av och titta på, fullständigt besegrade. Till slut hör jag dem viska: "Han har lärt sig hemligheten - han litar på Guds löften. Låt oss dra vidare."
Löftet i Psalm 23 innefattar båda sortens fiender, demoniska såväl som mänskliga. Herren vill också att vi skall hålla festmåltid inför våra mänskliga fiender - människor som har blivit Satans redskap för att plåga oss.
Låt mig belysa detta med ett exempel från ett brev som vår tjänst tog emot. En dyrbar kristen kvinna skriver om sitt problematiska äktenskap med sin ofrälste make. Denne man känner sig fördömd av sin hustrus heliga liv. Så på sista tiden har han blivit ovettig mot henne. Han plågar henne och kallar henne elaka saker.
En dag för inte så länge sedan kom maken hem och var full. I vredesmod tryckte han upp sin hustru mot väggen och skrek henne i ansiktet: "Din Jesusgalning - du är från vettet. Jag är trött på dina predikningar. Jag vill inte höra ett enda ord till. Du är inte ett dugg bättre än vad jag är." Han fortsatte hela tiden med ett djävulskt språk och slängde ändlösa anklagelser mot henne.
Sakta började kvinnan uppfyllas av vrede. Allt inom henne ville reagera, och sätta namn på alla oförätter som hennes man tillfogade henne. Men istället slöt hon ögonen och bad stilla: "Helige Ande, hjälp mig."
Guds nåd östes ut över henne - och hon fylldes med övernaturlig frid. Hon tittade milt på sin make utan att säga något. När han såg att hon inte skulle reagera släppte han henne, stapplade ut ur rummet och sjönk ner framför TV'n. Under tiden fortsatte hon stilla sitt hushållsarbete med frid och glädje i hjärtat. Hon höll festmåltid vid Herrens bord - och tog till sig av nåd, tålamod och hopp som Gud hade dukat upp för henne.
Kanhända går du igenom en stressad situation på ditt arbete. Dina arbetskamrater har kanske bedragit dig, skvallrat och ljugit om dig inför din chef. Du ägnar dina dagar åt att sörja över de grymma sätt som de har sårat dig på.
Käre helige, Jesus uppmanar dig till att hålla festmåltid i dina ovänners åsyn. Han erinrar dig om att även i dina svåraste stunder kan du springa till Guds förbundslöfte eftersom: "Inget av de vapen som smids mot dig, skall ha framgång." Din far dukar redan upp bordet för dig - och hans önskan är att fylla dig med sin nåd och medkänsla.
När Israel tågade ut ur Egypten gick de miste om alla högtider som Gud hade ordnat för dem. Som du förstår hade Gud, efter deras befrielse, befallt dem att varje år hålla högtid med osyrat bröd i det förlovade landet. Detta betydde att i sex dagar skulle de äta osyrat bröd - och på den sjunde dagen skulle de fira högtid.
Gud hade även många andra högtider i beredskap för Israel - underbara stunder då hela landet skulle fröjda sig i Herren, glädja sig över hans närvaro och ta emot hans smörjelse. Deras bord skulle digna av goda matvaror som mjölk, honung, olja, druvor, korn och kött.
En av dessa högtidligheter skulle vara skördehögtiden: "Över allt det goda som HERREN, din Gud, har gett dig och ditt hus skall du glädja dig tillsammans med leviten och främlingen som bor hos dig." (5 Mosebok 26:11) Herren sade till sitt folk: "Jag vill att du skall fröjda dig över allt jag har givit dig. Nu är det tid för dig att skratta, sjunga och minnas."
Moses instruerade också Israels ledare att fira påskhögtiden. Denna högtid skulle vara en tid till lärdom för deras barn: "På den dagen skall du förklara för din son: Detta gör jag på grund av det som HERREN gjorde för mig, när jag drog ut ur Egypten." (2 Mosebok 13:8) Varje far måste tala om för sin son: "Denna högtid går ut på att fira vår befrielse. Vi fröjdar oss på grund av att Gud har befriat oss från Egypten."
Med varje högtid uppmanade Herren Israel: "Fröjda er - var glada och sjung." Högtiderna skulle vara helande, befriande firanden av Guds barmhärtighetslöften till sitt folk.
Men skriften nämner bara en högtid som firades i öknen. Denna högtid ägde rum på den första årsdagen efter Israels befrielse från Egypten. Därefter verkade man ha glömt bort de påbjudna högtiderna.
Detta var inte vad Gud hade menat för sitt folk. Hans avsikt var att de skulle bo i det förlovade landet, där de skulle ha alla slags tillgångar för att hålla sina högtider. Men på grund av Israels synd blev de kvar i ödemarken. Och allt de hade att tillgå var mannat som Gud sände från himlen och en liten mängd säd som de hade tagit med sig från Egypten.
Kan du föreställa dig vad ett israelitiskt barn måste ha tänkt under denna enda högtid som Israel firade? Han hade levt på manna morgon, middag och kväll i hela sitt liv. Och nu, när högtiden firas, ser han ännu mer manna serveras. Så han frågar sin far: "Pappa, vad går detta firande ut på?"
Hans far svarar: "Min son! Det är det osyrade brödets högtid. Vi firar vår befrielse från Egypten. Detta är en stund då vi ska fröjda oss över den frihet Gud gav oss."
Pojken är förbryllad. Fröjda sig över befrielse? Allt han fått höra från sina föräldrar har varit knorrande, klagande och vantro. Åtskilliga gånger har han sett dem smyga sig in i tältet för att tillbe små avgudar som de har smugglat ut ur Egypten.
Så pojken frågar sin far: "Kallar ni detta befrielse? Vad är det vi ska fröjdas över? Den torra öknen? Allt vi fått uppleva är samma gamla tråkiga saker. Varför måste vi ha festmåltid med ännu mer av detta manna? Varför håller vi inte till där allt det goda finns?"
Tråkigt nog så underlät Israel även i fortsättningen att iaktta Herrens högtider. Skriften säger: "Vi ser alltså att det var för sin otros skull som de inte kunde komma in." (Hebréerbrevet 3:19)
Jag undrar hur många av dagens tonåringar som ser otron i den äldre generation som vittnar om att ha blivit befriade från synden. Hur många barn i kristna hem säger: "Mamma och pappa - kallar ni detta befrielse? Vi har ingen glädje i vår familj. Vårt hem är fullt av oro och kiv. Och det enda jag får höra är klagomål och skvaller. Detta ställe är som en begravningsbyrå."
Inte undra på att så få av dagens tonåringar tjänar Herren. Deras föräldrar vandrar fortfarande i ödemarken. De har aldrig gått in i Guds förbundslöften. De vet inte vad det innebär att fröjda sig, ty de går aldrig till festbordet.
Lever du ett liv i andlig stagnation? Är du hela tiden nedtyngd av bekymmer - lever en dag i taget, alltid i fruktan, uppskattar aldrig helt ut din vandring med Herren? Låt mig fråga dig - är du inte trött på allt detta? Säger du aldrig till dig själv: "Jag vet att Jesus har frälst mig och att jag har blivit förvandlad. Så varför uppskattar jag inte denna fest? Var är min smörjelse med glädjens olja?"
Du måste ta ett steg i tro. Vackla inte när det gäller Guds löften till dig. Grip tag i dem - och lita fullt på vad han har lovat att han förmår utföra. Den Helige Ande gensvarar bara på tro. Han gensvarar inte på dina floder av tårar eller dina löften om att göra bättring. Dessa kan vara en del av din omvändelse, men bara tro frambringar svar från Herren. Tro rör honom till handling, och han för in härlighet i ditt liv.
Så ta emot din faders kärlek och förlåtelse. Du har rätt till festmåltiden - och ingen demon i helvetet kan röva det ifrån dig. Tro på Guds ord till dig - och låt honom få sätta dig ned vid sitt himmelska bord.