Känner du att Gud är på gång att släppa loss något enormt i ditt liv? Har han talat till ditt hjärta, ”Jag har förberett något speciellt för dig. Du står i begrepp att börja en vandring med mig som du aldrig varit med om tidigare”? Kanske har ditt liv varit välsignat i hög grad av Gud. Nu säger den Helige Ande att hans gamla löfte är på gång att förverkligas till fullo – och det kommer att slå dig med häpnad.
Om detta beskriver ditt liv just nu, kan jag säga till dig med Skriftens auktoritet: Bered dig på att rannsaka ditt hjärta.
Den del som nu följer är vad jag kallar ”galen tro”. Galen tro är att tro att hur bra allt nu än är, väntar det bästa ännu på att komma. Det är en tro som säger, ”Hur mycket vi än drömmer och gör stora ting för Guds rike är hans vision alltid större”. Det som Herren har gjort under den korta tid kyrkan existerat, vilken jag är herde för, har överträffat mina vildaste förväntningar. Det har inte gått en vecka utan att någon har gett sitt liv till Jesus – och de flesta veckorna är det flera människor. Varje gång vi delar ut mat till de fattiga frågar många av dem, ”Varför gör ni det här?” Vi svarar, ”Det är Jesus”, och de ger sina liv till honom.
Allt detta sker mirakulöst. På tre år har vår kyrka vuxit från tre par till nästan 1 500 människor på söndagarna. Nya troende mognar snabbt till trofasta lärjungar, och växer i kunskapen om Gud. De är på god väg mot vårt slutliga mål för dem: att bli radikala hängivna missionärer för Jesus, vart han än må leda dem.
Gud överträffar inte bara våra förväntningar; han visar oss vilka hans förväntningar är, och det är häpnadsväckande att se. Det finns fortfarande en fjärdedels miljon människor i vårt område som inte känner Kristus, och förra året rörde Herren oss till att plantera två nya kyrkor här, den ena i ett problemområde i staden. Jag är helt enkelt förbluffad av Guds enorma gärningar.
Den mest galna delen av allt är det här: Jag tror att ännu större saker ska komma. Jag är övertygad att Gud kommer att uppenbara sig själv till och med ännu mäktigare – inte bara i frälsningar, i att nå ut, i hjälp till de fattiga, i inflytande i staden, utan även i kabad. Det är det hebreiska ordet för ”Guds tyngd, den täta närvaron”. Det låter otroligt, eller hur? Klart att det gör. Men nu kommer den tuffa delen.
Det är exakt vid detta tillfälle som Gud ber sitt folk att rannsaka sina hjärtan.
Gud finns bakom varje underbart verk, och han vill inte dela sin ära. Han kommer inte att tillåta något hinder komma i vägen för Sonens lysande briljans. Därför behöver han rena kärl till att göra hans verk. Så just vid höjdpunkten när hans välsignelser och kraft flödar fritt genom sitt folk säger han till dem, ”Pausa nu och låt allt vänta. Jag vill att du rannsakar ditt hjärta”.
Det är ordet jag upplevde att Gud ville att jag skulle predika när vår kyrka nyligen firade vårt treårsjubileum. Du kan föreställa dig min tvekan. Jag såg för mig hela församlingen stirra på mig, förbryllad och undrande, ”Vänta – du säger till oss att vi alla är fantastiska, men sedan vänder du och säger att vi behöver förändras”. Det skulle vara som maken som tar ut sin hustru på middag på bröllopsdagen och säger, ”Älskling, jag skulle önska att vi kunde tala om de extra kilon du lagt på”.
Det är inte precis så det är när Gud ber oss rannsaka oss själv. Trots allt, vi är medvetna om att vår rättfärdighet är som smutsiga trasor, att vi behöver hans nåd. Men faktum är att just när vi befinner oss på randen av Guds största verk i våra liv ber han oss reflektera över dessa frågor: ”Är det något i mitt hjärta som är misshagligt för Herren?
Har jag försummat att göra något han bett mig om? Jag vill inte att något i mitt liv hindrar vad Gud vill göra”.
Gud för alltid sitt folk till denna punkt. Varför? Innan Gud kan ta fram sitt bästa måste han göra något djupt inom oss. Han vill ge oss sin seger, men han vill också ha vår fullständiga hängivenhet till honom.
De sex första kapitlen av Josua beskriver det underbara verk Gud gjorde bland sitt folk under några få år. Israel hade just blivit befriat efter 400 år i slaveri. De hade kommit fram från 40 års vandring i ödemarken. Och efter allt detta hade Gud välsignat dem. Nu var de vid gränsen till Kanaan, landet som flyter av mjölk och honung, som Gud hade lovat dem åratals tidigare. Så de gick över – och vad hände? Josua vände sig omedelbart till den yngre generationen av män och avskilde dem för Gud. Skriften använder ordet ”omskar” för att beskriva deras förberedelse, men den djupare innebörden är ”de förbereddes”.
Varför gjorde Josua detta? Nu när de hade gått över mötte de Jerikos tjocka, ogenomträngliga murarna. Att besegra denna fiende skulle vara omöjligt för patrasket Israel. Men Gud sa till dem, ”Jag har välsignat er de senaste åren. Ni har fått uppleva mina förunderliga rikedomar. Men ert arbete är inte ännu avslutat”.
Hur förberedde sig israeliterna för denna strid? De vässade inte sina svärd och putsade inte sin rustning. Istället ägde förberedelsen rum inne i deras hjärtan. Gud befallde dem att gå runt staden medan de sjöng sånger, bad och väntade på honom. Till slut befallde han dem att lyfta trumpeter och ge ifrån sig en lång, utdragen trumpetstöt. På ett ögonblick störtade de mäktiga murarna samman.
Josua och hans män utförde sedan mäktiga bragder. De besegrade sina fiender, fick i arv större länder och såg segrar som aldrig förr. Faktum är att Josua gjorde något som inte ens Moses gjorde: Han besegrade 31 kungar. Det var en tiofaldig ökning jämfört med antalet kungar Moses hade besegrat. Jag tror att detta är en bild av vad Herren vill göra i allas våra liv. Han vill ge en tiofaldig ökning i att låta sin Ande flöda ut på förunderliga sätt, och han önskar att vi ska tro att han vill göra allt det. Kort sagt, han vill att vi ska ha en galen tro.
Något hände mitt i denna enorma seger som man behövde ta itu med.
I kapitel sju varnade Herren Israel att inte ta något byte från fienderna de besegrade. Varför detta förbud? Gud ville att de skulle ha blicken fäst mot det som är där ovan, inte på ”det tillspillogivna” (det materiella som skulle dö bort som gräs).
Men en man, Akan, bestämde sig för att ta en del till sig själv. ”Jag såg bland bytet en dyrbar mantel från Sinear och tvåhundra siklar silver och en guldplatta som vägde femtio siklar, och jag fick begär till det och tog det” (Josua 7:21). Det var verkligen inte mycket – bara en vacker mantel och en handfull silver och guld. Men det är alltid bara en liten sak som Gud sätter sitt finger på. Varför? Han vet att den enda saken kan hindra fullbordandet av hela hans bestämmelse för oss.
Har du något du varit försumlig med – något som kan hålla tillbaka Guds bästa för dig? För många av oss kan det vara sådant vi tycker är rimligt. Det kan vara en önskan att hålla fast vid pengar för sparande, pengar som Herren vill att vi ska ge bort. Det kan vara att hålla fast i en krävande karriär som tar oss bort från vår familj. Liksom Akan kan vi hålla fast vid något ”obetydligt” utan att tänka över vad det gör med våra hjärtan.
Vår Gud vill göra mäktiga saker genom oss. Han vill uttrycka sin kärlek till världen genom oss. Så om vi håller fast vid något som står i vägen för att han ska kunna genomföra det – egensinne, vägran att lita på honom i allt – pekar han på det för oss.
Men ibland vill Gud att vi lägger till något till våra liv innan han kommer med sitt bästa. Det kan vara något vi inte har gjort. Så han vill också att vi frågar, ”Har jag varit sen med att reagera på något Gud har bett mig göra?”
Vi finner ett exempel i Apostlagärningarna, när lärjungarna tog in en ny medlem för att ersätta Judas. Medan de var i det Övre rummet drog de lott och valde Mattias. Det såg bara ut som något litet; dessa män hade sett Jesus göra under, öppna blindas ögon, kasta ut demoner, till och med väcka upp en människa från döden. De hade sett Guds rike bredas ut på jorden som aldrig förr i historien. Och när Kristus steg upp till himlen gav han dem dessa otroliga ord: ”Ni kommer att göra ännu större gärningar, när jag sänder min Ande till er. Han kommer att ge er kraft. Större ting kommer att ske!”
Sannerligen, dessa lärjungar skulle resa bortom Israel och Mellanöstern, till Europa, Indien och Afrika, och predika de goda nyheterna om Kristus till nationerna, allt under deras egen generation. Varför var det så viktigt nu att lägga till ytterligare en lärjunge? De gjorde det av ett enda skäl: Petrus upplevde att det var något Gud ville att de skulle göra.
”En av de dagarna trädde Petrus fram bland bröderna … och sade: ’Mina bröder, det ord i Skriften måste uppfyllas som den helige Ande genom Davids mun hade förutsagt om Judas … Han räknades som en av oss, och denna tjänst hade fallit på hans lott … I Psaltaren står det skrivet: Hans gård skall bli öde, ingen skall bo där, och: Hans ämbete skall en annan få. Därför måste en av de män som var med oss under hela den tid Herren Jesus gick in och ut ibland oss … en av dem måste tillsammans med oss vara ett vittne om hans uppståndelse’" (Apostlagärningarna 1:15–17, 20–22).
Här finns en stor lärdom för Kristi kyrka idag. Det är att aldrig förbise något som gnager i hjärtat, hur litet det än är. Gud sätter sitt finger på dessa saker av ett skäl: för att uppenbara vårt hjärtas gensvar till honom.
Som pastor blir jag oroad när jag ser människor i vår kyrka som inte tar itu med sina problem. När jag frågar en del hur de mår, svarar de, ”All ära till Gud, han välsignar mig”. Men jag vet att deras tonåring precis hade blivit arresterad. Eller det finns en spricka mellan makarna. Eller de är fruktansvärt fjärmade från någon i församlingen.
Ja, Gud har större saker på lager för oss. Men vi kan inte komma in i dem innan vi gjort upp med det som finns i våra hjärtan först. Ditt problem kanske är något litet, men i Guds ögon är det lilla det enda viktiga just nu. Om du inte tar itu med det finns det inte någon framtid för att vandra i hans bästa. Gud vill alltid ha allt i ordning innan han öppnar dörren till nästa förunderliga skede av hans verk. Och det som lärjungarna såg ske under just den timmen var verkligen förunderligt: Tre tusen människor omvände sig.
Vad sätter Herren sitt finger på i ditt liv? Är det att ta bort en liten sak? Eller lägga till något du har försummat? Dröj inte med ditt gensvar till Andens trofasta röst. Att ta itu med en liten sak kan bestämma hela din framtid. Vill du rannsaka det? Om du gör det kan du vara viss om att Guds bästa ligger framför dig – och du har behagat Honom som vill välsigna dig.