Bibeln säger att vi är kallade att vara heliga "så som Gud är helig." Men hur blir vi heliga i Guds ögon?
Begrunda Petrus ord: "Såsom han som har kallat er är helig, var också ni själva heliga i hela er livsföring. Ty det står skrivet: Ni skall vara heliga, ty jag är helig" (1 Petrusbrevet 1:15-16, Reformationsbibeln, min kursivering).
Läs nu detta från Paulus: "Så som han har utvalt oss i honom, förrän världens grund var lagd, för att vi skall vara heliga och ostraffliga inför honom i kärlek" (Efesierbrevet 1:4, Reformationsbibeln). "Ty Gud har inte kallat oss till orenhet, utan till helgelse" (1 Tessalonikerbrevet 4:7, Reformationsbibeln).
Paulus klargör i den här sista versen: Gud har inte bara kallat oss till frälsning, eller till himmelen, eller för att ta emot hans förlåtelse. Dessa är snarare alla förmåner till vår enda sanna kallelse. Och den kallelsen är att vara helig såsom Fadern är helig.
Varje troende i Jesu Kristi kyrka är kallad till att vara helig så som Kristus är helig. Enkelt uttryckt, detta betyder att vara ren och utan skuld i Guds ögon.
"Men det är omöjligt", säger du. "Är det verkligen meningen att jag ska vara så helig som Jesus var? Han var obefläckad, utan skuld, fullkomlig. Hur kan någon leva upp till den standarden? Dessutom, säger inte Bibeln, 'Ingen är helig såsom Herren'?"
Det var själva syftet med lagen – att visa hur omöjligt det är för oss att motsvara Guds standard av helighet. Inget mått av mänsklig viljekraft, styrka eller förmåga skulle någonsin kunna göra någon enda helig.
Så om ingen är helig förutom Herren, hur blir vi verkligen ett heligt folk?
Kristi helighet måste bli vår helighet.
Gud erkänner bara en enda person som helig: Jesus Kristus, vår Frälsare, står ensam i fullkomlig helighet. Och eftersom endast Jesus är helig och fullkomlig kommer Gud inte att kännas vid någon annan person. Därför, om vi någonsin ska tas emot av den himmelske Fadern måste vi vara i Kristus. När vi står framför honom är det uteslutande genom Kristi nåd och inte genom någon egen merit.
"Och för att han skulle försona dem båda med Gud i en kropp genom korset, då han dödade fiendskapen genom sig själv" (Efesierbrevet 2:16, Reformationsbibeln). "Ty i sitt kött gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid" (2:15, 1917).
På grund av Kristi verk på korset kunde inte människan längre försöka bli helig genom att hålla Guds lag. Han kunde inte bli helig genom goda gärningar, rättfärdiga handlingar eller någon mänsklig strävan. Fadern skulle i stället bara acceptera en enda man som helig: den nya återuppståndna mannen.
Och när denna nya man presenterade alla som tror på honom för sin Fader, svarar Fadern: "Jag tar emot dem alla som heliga, eftersom de är i min helige Son." "Han har benådat oss i den Älskade" (1:6, Reformationsbibeln).
Den här helige oskyldige mannen har en kropp. Och vi utgör den kroppen. "Men ni är Kristi kropp och lemmar, var och en efter sin del" (1 Korintierbrevet 12:27, Reformationsbibeln). Vi är skapade till ben av Kristi ben och kött av hans kött. Och vi är adopterade in i hans familj: "Så är vi nu, de många, en enda kropp i Kristus, men inbördes är vi varandras lemmar" (Romarbrevet 12:5, Reformationsbibeln).
Här är den viktiga delen: Eftersom vi är i Kristus är vi heliggjorda. "Om roten är helig, så är också grenarna heliga" (Romarbrevet 11:16, Reformationsbibeln). "Jag är vinträdet, ni är grenarna" (Johannes 15:5, Reformationsbibeln).
Så du förstår, helighet är inte något vi kan vinna eller framkalla. Det är snarare något vi tror genom tillit och förtröstan på Jesu verk. Gud accepterar oss som heliga bara när vi har tro på Kristus och förblir i honom genom den Helige Ande. Jag upprepar: Vägen till helighet är inte genom mänsklig förmåga utan genom tro på vår Herre Jesus Kristus, som har fullbordat allt för oss.
Vilket underbart svar till de ängsliga rop från de många som törstar efter att vara heliga. Vi är heliga när vi vilar i Kristi helighet! Vår helighet är hans helighet – den flödar ut till oss, grenarna, från roten.
Men den här läran om helighet har inte alltid var kyrkans sed. Ofta har helighet bara betraktats i termer av yttre beteenden. För att bättre förstå detta ämne om helighet vill jag ta dig tillbaka till Gamla testamentet och berättelsen om Moses vid den brinnande busken.
Moses såg en buske som brann klart, som om den var antänd, men ändå brann den inte upp.
Moses var helt ensam på berget Horeb och vaktade sin svärfars får, när denna underliga syn fångade hans uppmärksamhet. När han gick närmare för att se bättre ropade Gud till honom ut ur busken.
"Då tänkte Mose: 'Jag vill gå ditbort och betrakta den underbara synen och se varför busken icke brinner upp'. När då HERREN såg att han gick åstad för att se, ropade Gud till honom ur busken" (2 Mosebok 3:3-4, 1917)..
Gud var närvarande i busken. Det var därför den brann, men ändå inte brann upp. Det var en synlig representation av Guds helighet. (Sannerligen, varhelst Herren än är närvarande, så är den platsen helig.)
Sedan sa Herren till Moses, "Träd icke hit; drag dina skor av dina fötter, ty platsen där du står är helig mark" (3:5, 1917). De flesta av oss hoppar över denna vers utan att förstå dess enorma djup av betydelse. Och det har allt att göra med hur man blir helig.
Du förstår, Moses var på väg att kallas in i Guds eviga syfte för sitt liv. Det syftet var att rädda Israel från slaveri. Men först måste Gud visa Moses på vilken grund vi ska nalkas honom, Herren. Det måste vara helig mark. Kort sagt, Moses kallades till en gemenskap öga mot öga med en helig Gud, och han måste vara ordentligt förberedd för det.
Moses var när rädd när Gud talade till honom: "Då skylde Mose sitt ansikte, ty han fruktade för att se på Gud" (3:6, 1917). Varför var han rädd? Det var på grund av att han fick en uppenbarelse om den vördnadsbjudande heliga mark på vilken Gud måste nalkas!
Nya testamentet innehåller en motsvarande vers: "Inget kött skall kunna berömma sig inför Gud" (1 Korintierbrevet 1:29, Reformationsbibeln).
Denna vers från Paulus är inte bara en sanning i Nya testamentet. Det var sant på Mose tid. Moses kunde aldrig rädda Guds folk i sin egen kraft. Han måste själv veta, en gång för alla, att Guds verk inte åstadkoms genom mänsklig förmåga utan genom fullständig förtröstan på och beroende av Herren.
Vi vet alla att Gud skulle rädda Israel övernaturligt. Och här vid den brinnande busken förbereddes Moses till att förtrösta på att Gud skulle åstadkomma det underbara verket. Han skulle lära sig något om Guds natur som senare skulle hjälpa honom att lita på att Gud skulle utföra allt det. Vilken aspekt av Guds natur var det? Hans helighet.
Det samma är sant för varje kristen idag. Vi kan försöka att i köttet åstadkomma det vi tror Gud vill. Men Herren säger till oss som han gjorde till Moses, "Det finns bara en grund på vilken du kan nalkas mig, och det är helig mark. Du kan inte förlita dig alls på ditt kött, eftersom inget kött kan bestå i min närhet. Mina syften uppnås aldrig genom det du kan uppbjuda i dig själv."
Så varför sa Gud till Moses att han skulle ta av sig sina skor i det här avsnittet? Varför fokus på Moses fötter?
Herren använde ett vardagligt, ordinärt föremål för att undervisa om en andlig sanning, precis som Jesus gjorde genom att använda mynt, pärlor, kameler och senapskorn. Gud sa, "Moses, du måste ha på dig skyddsdräkt för att undvika att dina fötter skadas. Men inget mått av köttsligt skydd kan bistå dig där dit jag sänder dig. Du kommer att behöva ett frälsningsmirakel".
"Jag sänder dig in i Egypten, smältugnen, för att möta en förhärdad diktator. Du kommer att vara i en situation som bara jag kan rädda dig ur. Så lägg bort all förtröstan på ditt kött, till och med ditt saktmod och din ödmjukhet. Annars kommer du inte att kunna göra det som jag kallar dig till att göra. Alla dina förmågor kommer att vara värdelösa om jag inte helgar dem. Ha all din förtröstan i mitt namn och min kraft."
Moses skulle möta alla typer av prövningar. Han skulle leda tre miljoner människor ut i öknen, där det inte fanns några mataffärer, inga klädaffärer, inte ens en vattenkälla. Han måste lita på att Gud övernaturligt skulle förse dem med allting.
Kom ihåg att Moses redan hade försökt agera som en frälsare i kraft av sitt kött. Fyrtio år tidigare hade han tagit ett svärd i sin hand och dödat en grym egyptisk slavdrivare. Nu varnade Gud honom, "Moses, din iver måste helgas, annars kommer den att förgöra dig. Är du villig att lägga ner ditt svärd och lita på mitt vägledande ord? Vill du lägga bort allt hopp om att vara en frälsare i din egen kraft? Vill du i stället lita på mig att jag leder dig till att fullgöra min vilja?"
Heligheten som Gud kräver av oss är över och bortom all mänsklig kraft för att uppnå.
Ingen kan vinna helighet i Guds ögon genom sin egen styrka eller viljekraft. Vi kan inte ens tjäna Herren ordentligt utan att ha samma inställning som skisserades för Moses. Vi måste komma till Gud och säga, "Herre, jag har ingenting att ge dig. Du måste göra allt."
Det är möjligt för en person att vara fri från all lusta, från varje ondskefull önskan, och ändå inte vara helig. Du kan vara en underbar person, en kärleksfull partner, uppriktig och ärlig, och ändå inte vara helig. All vår mänskliga godhet är som smutsiga trasor i Guds ögon.
Ändå så tänker många av oss, "Om jag bara kan få seger över den här sista saken i mitt liv, kommer jag att vara helig." Så vi tar upp viljestyrkans svärd och goda avsikter och ger oss ut för att döda fienden i våra hjärtan.
Mina älskade, det kommer aldrig att hända. Det är bara ett fåfängt försök att vara segerrik. Vi kan aldrig vara heliga när vi står på självrättfärdighetens grund.
Sanningen är den att du och jag möter samma brinnande buske som Moses gjorde. Och Gud säger till oss som han gjorde till Moses, "Du kan inte stå inför mig på den typen av köttslig grund. Det finns bara en grund på vilken jag kan nalkas. Det är tro på min Son och hans verk på korset."
Vi har alla sett att Gud kan rädda till och med det värsta av mänskligheten. Vi kan titta på den värsta tjuven, mördaren, knarkaren eller alkoholisten – människor som inte har några goda gärningar alls – och med visshet säga om dem, "Genom omvändelse och tro har de rättfärdiggjorts i Jesus."
Det är Guds äkta frälsande kraft. Men många kristna lever som om deras egna ansträngningar och bemödanden är tillräckligt för helighet. På Domens dag kommer dessa att stå inför Gud i sitt kött och säga, "Se på allt jag gjort för dig, Herre. Jag har bemödat mig om att förbli ren och helig. Jag har profeterat, gett de fattiga att äta, botat de sjuka, kastat ut demoner. Och jag har gjort allt det för att behaga dig."
Men Gud kommer att svara, "Jag kände dig aldrig – eftersom du aldrig var på den rätta grunden. Du tog aldrig av dig skorna, la bort förtröstan på ditt eget kött. Du gjorde inte ett enda av detta genom min Andes kraft. Du gjorde allt i din egen styrka. Och det ger förakt för min Sons verk på korset. Jag accepterar bara en enda rättfärdighet – den hos den man jag högaktar. Det gör dessa dina köttsliga verk till en stank i min näsa."
Det finns bara en fråga vi alla måste svara på innan den dagen kommer: "När jag står inför Herren, kommer han att se sin Son i mig? Kommer jag att vara helig i Kristus?"
"Men det är av honom som ni är i Kristus Jesus, som för oss har blivit till visdom från Gud och till rättfärdighet och till helgelse och till förlossning, för att som det står skrivet: Den som berömmer sig, skall berömma sig i Herren" (1 Korintierbrevet 1:30-31, Reformationsbibeln).
Paulus säger helt enkelt, "Gud kommer inte att tillåta en enda mänsklig varelse att berömma sig av sina egna gärningar. Vi kan upphöja honom endast genom hans Son, som varje dag blir vår vishet och rättfärdighet och helighet."
Det finns bara en enda grund på vilken vi blir heliga: fullständig och total förtröstan på Kristus.
När jag talar om fullständig förtröstan på Kristus menar jag inte bara på hans frälsande kraft utan även på hans bevarande kraft. Vi måste förtrösta på att hans Ande bevarar oss och formar oss till att bli lika Jesu.
Tänk på ditt eget vittnesbörd. En gång var du fjärmad från, utestängd från Gud genom onda gärningar. Vilken god gärning gjorde du för att få det rätt ställt med honom? Ingen! Ingen har någonsin kunnat frälsa sig själv.
På samma sätt har ingen någonsin kunnat göra sig själv eller förbli helig. Vi förs dagligen in i Kristi helighet endast genom tro, när vi förtröstar på vad Guds Ord säger: "Om du är i Kristus är du helig så som han är helig."
"Också er, som tidigare var främmande och i sinnet fiender med onda gärningar, har han nu försonat i hans kötts kropp genom döden, för att han skulle ställa fram er inför sig, heliga och obefläckade och ostraffliga om ni förblir i tron" (Kolosserbrevet 1:21-23, Reformationsbibeln).
Lägg märke till frasen, "Om ni förblir i tron." Jesus säger, "Fortsätt förtrösta på mig, lev av tro. Jag kommer att presentera er som rena, utan fel, oklanderliga, heliga inför Fadern."
Mina älskade, det här är helt den Helige Andes helgelseverk. När Anden fyller dig med kraft för att döda köttets gärningar kommer han att leda dig genom sin överbevisning och sin tröst.
Det finns bara en enda helighet: Kristi. Därför är inte en enda troende "heligare än du." Det finns inga grader av helighet, bara grader av mognad i Kristus. Du kan vara en ny kristen och ändå vara absolut helig i Jesus. Så det är dåraktigt att mäta dig med någon som du föreställer dig vara "helig." Vi bedöms alla efter en standard, Kristi helighet. Och om vi är i honom är hans helighet vår i samma grad.
Du kan aldrig mer titta på en an till kristen ledare och säga, "Åh, jag önskar jag var så helig som han är!" Du kanske inte har den personens disciplin eller böneliv. Du kanske kämpar oftare och gör fler misstag än han. Men han är inte mer accepterad av Fadern än vad du är. Du ska inte jämföra dig med någon enda, eftersom ingen annan är mer älskad i Faderns ögon än du!
Kära helige, ta av dig dina skor. Lägg bort all förtröstan på ditt eget kött. Här är grunden på vilken du ska leva: "Jag gör anspråk på min helighet, vilken är i Jesus Kristus. Jag är en del av hans kropp. Och min Fader ser mig som helig eftersom jag förblir i honom." Amen!