Vi längtar efter att få se våra kyrkor förvandlade, fyllda med kraft och Guds härlighet. Apostlagärningarna visar vägen för oss.
I Apostlagärningarna 3 hade Petrus och Johannes precis varit del av en historisk andlig väckelse under Pingsten. Jesus efterföljare hade samlats i Övre salen när den Helige Ande kom och fyllde var och en som var där. När en folkmassa samlades utanför ingav Anden Petrus mod till att predika – och tretusen människor kom till Kristus på en enda timme.
Nu var Petrus och Johannes på väg till templet när de mötte en tiggare som inte kunde gå. När mannen bad om allmosor sa Petrus till honom, ”Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig: I Jesu Kristi, nasaréns, namn: stig upp och gå!” (Apostlagärningarna 3:6).
Tiggaren blev omedelbart helad. Det var ett mirakel som gav genljud: ”Då mannen höll sig till Petrus och Johannes, skyndade allt folket fram till dem i den pelarhall som kallas Salomos pelarhall. De var utom sig av häpnad” (3:11). Här manifesterades ytterligare en förunderlig scen av Guds härlighet.
Jag vill belysa fem saker om denna scen som säger oss en hel del om Guds härlighet och hur han längtar efter att manifestera den i dem vars liv tillhör honom.
Mannen som blivit helad ”höll sig” till Petrus och Johannes (3:11). Bilden här är av någon som utan att skämmas griper tag om och klamrar sig fast för brinnande livet. Det är som att denne man säger, ”Guds närvaro är verklig! Jag har suttit här åratals och tiggt om hjälp, men jag har aldrig upplevt något liknande detta. Han har rört min själ på ett sätt som jag aldrig någonsin varit med om!”
Gud älskar när man håller sig till honom. Han älskar det hjärta som jagar efter honom och ropar, ”Herre, din härlighet är för stor för att den ska få passera förbi. Jag håller mig till hoppet du ger mig – hopp om helande, om förvandling, om din närvaro i mitt liv och min värld.”
”Allt folket” kom för att se vad som hade hänt (3:11). När Gud uppenbarar sin härlighet i makt blir det ingen ynklig respons. Hans makts storhet kräver uppmärksamheten av alla runt omkring.
Anta att denne tiggares mirakulösa helande hade ägt rum i kyrkan där jag är pastor. Vi hade inte kunnat köpa tillräckligt många stolar för att ge plats åt folkmassorna som skulle komma. Det är inte tölparna som älskar ett spektakel jag menar. Vi hungrar alla efter Guds beröring i våra liv. Troende likaväl som icketroende lider idag, och är som vilsna får utan fåraherde, hungrande efter det som är äkta. Så när Guds härlighet manifesteras och för med sig något nytt i livet, drar den till sig allas uppmärksamhet, inte bara från några få.
”De [allt folket] var utom sig av häpnad” (3:11). När folket såg att tiggaren hade blivit helad förundrades de, ”Inget vi känner till kan jämföras med detta. Gud är sannerligen här!”
Får jag fråga dig: Vill du ha mer ur ditt liv med Gud? Vill du att hans härlighet ska komma in i ditt hem, ditt äktenskap, dina barns liv och förvandla allt möjligt så att alla blir förbluffade? Vet du vad? Gud vill det! Han vill att du ska bli förbluffad av hans härlighet och förvandlad av den. Och han vill att världen runt omkring dig ska bli förbluffad när hans underbara makt ger nytt liv till situationer där nederlag varit regel.
Folket ”skyndade” (3:11). Jag frågar dig, skulle inte du också skynda? Den himmelska härligheten som manifesterades där var så verklig, så ren och sann så att folk drogs dit som av en magnet. En inre röst sa till dem att vad de skyndade mot var kärlek. Och det gav dem en känsla av förväntan: Gud var i görningen och hungern i deras inre var på väg att mättas.
Vilken sårad man, kvinna eller vilket sårat barn skulle inte skynda till en plats där livslånga bekymmer blir lösta av Gud, där grundliga, mirakulösa helanden sker? Det är sannerligen en ”Jesusrörelse”. Och det sker inte genom planer, smarthet eller organiserade evenemang; det sker när Gud dyker upp. Överallt där hans härlighet manifesteras – vare sig det är genom predikan fylld av tro eller ett enkelt vittnesbörd – kommer människor att skynda för att smaka på det.
Allt folket ”skyndade … fram till dem” (3:11). Det finns en väldig innebörd i ordet ”allt”. De här människorna rusade inte för att komma förbi varandra. De skyndade tillsammans förenade i en enhet, var och en ödmjukad av den majestätiska kraften av Guds närvaro.
Hans härlighet har den effekten. Den förenar oss i vördnad. Sannerligen, det är Guds önskan för oss – att lägga åt sidan våra olikheter, förlåta oförrätter, lämna våra offergåvor vid altaret och gå till dem som behöver vår förlåtelse och som behöver förlåta oss.
Vi kan inte förvänta oss att en underbar, vördnadsbjudande Gud agerar mitt ibland oss om vi håller fast vid en tunga som talar ont, ett hjärta som kokar av agg, en ande som vägrar förlåta andra. Varför skulle icketroende skynda till en kyrka där elakhet och oenighet regerar? Guds gärningar av härlighet förenar våra hjärtan – men hur kan vi bli förenade om vi vägrar lägga ner vår oenighet?
Varför manifesteras Guds härlighet i en del kyrkor och människor men inte i andra?
Petrus ger ett svar i scenen i templet. Han sa till de förundrade människorna, ”Israeliter … Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, våra fäders Gud, har förhärligat sin tjänare Jesus” (Apostlagärningarna 3:12–13).
Gud har placerat hela sitt majestät, sin härlighet och makt i en källa: Kristus. Hans härlighet ger sig inte till känna i smarta och mäktiga män eller genom lysande planer och sinnrika strategier. Hans härlighet finns i en enda källa: hans tjänare Jesus.
Det är hoppet för kyrkan, och har alltid varit det. Om vi vill ha Kristi härlighet i våra liv och i våra kyrkor, kommer den inte genom vår styrka eller projekt. Den kommer genom att tömma oss på vad som kan fylla oss. Vi måste säga med Johannes döparen, ”Han måste bli större och jag mindre” (Johannes 3:30).
Du kanske undrar, ”Jag vet hur jag tömmer mig själv, men hur blir jag fylld av Guds härlighet?” Många i Gamla testamentet frågade samma sak när de ropade, ”Herre, hur länge dröjer det innan du kommer ner och visar din härlighet?”
Mose gav uttryck för just detta rop. King James Version återger Moses kval väldigt tydligt: “He said, I beseech thee, shew me thy glory” (översatt till svenska: “Han sade, jag besvär dig, visa mig din härlighet”) (2 Mosebok 33:18). ”Besvär” antyder ett bönfallande, ett tiggande, ett jämrande i själen, ett uttryck av ett behov som helt enkelt måste fyllas.
Moses begäran måste ha behagat Gud, eftersom han gick med på att uppenbara sin härlighet. Han instruerade Mose att gömma sig bakom en klippa och snabbt kika ut när han passerade förbi, för han visste att inte ens Mose kunde beskåda hans härlighets glans. Så Mose skådade en liten del av Guds härlighet – ändå påverkade den lilla strålen av härlighet honom mäktigt.
De flesta av oss har fått lära sig att efter att Mose gick ner från berget och vände sig till Israel måste han sätta en slöja för sitt ansikte eftersom det strålade så klart. Men Skriften säger faktiskt, ”När Mose hade talat färdigt till dem hängde han en slöja för ansiktet” (2 Mosebok 34:33). Det var efter att Mose hade talat till folket som han täckte sitt ansikte. Vad handlade det om?
Paulus förklarar detta i Andra Korintierbrevet: ”Mose, som hängde ett täckelse för sitt ansikte, så att Israels barn inte kunde se slutet på det som upphör” (2 Korintierbrevet 3:13, Reformationsbibeln).
Paulus gör ett djärvt uttalande att en form av Gods härlighet faktiskt tar slut. Paulus refererade till härligheten på Moses ansikte. Till och med den strålande härligheten av Guds närvaro skulle till slut förblekna. Varför? Skenet på Moses ansikte var inte permanent.
Men, säger Paulus, det finns en typ av Guds härlighet som inte förbleknar. ”Om det som upphör hade härlighet, så måste det som blir bestående ha en mycket större härlighet” (3:11, Reformationsbibeln). Paulus talar här om Guds härlighet som är uttryckt uteslutande i Jesus Kristus. ”Eftersom vi nu har ett sådant hopp, är vi mycket frimodiga, och gör inte som Mose, som hängde ett täckelse för sitt ansikte, så att Israels barn inte kunde se slutet på det som upphör” (3:12–13, Reformationsbibeln). På grund av Kristi härlighet fylls vi med mod på ett sätt som inte ens Mose blev! Paulus förklarar:
”När de omvänder sig till Herren, tas täckelset bort. Ty Herren är Anden och där Herrens Ande är, där är frihet. Men alla vi som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi blir förvandlade till samma avbild, från den ena härligheten till den andra, som kommer av Herrens Ande” (3:16–18, Reformationsbibeln).
I Kristus har vi inom oss en härlighet som inte förbleknar. Det är därför vår djärvhet till och med överstiger den som Mose hade: Det är Kristi Ande som gör det möjligt. Herrens härlighet var över Mose från tiden när han var i Herrens närvaro, och folket blev fascinerat av den. Men Mose måste täcka över sitt ansikte för att hindra folket från att se att den härligheten bleknade bort.
Det är annorlunda för oss. På grund av Jesus slutar aldrig Guds härlighet i oss att verka. Den förvandlar oss kontinuerligt ”från den ena härligheten till den andra”. Vi har en permanent, oföränderlig, oförgänglig härlighet!
Vilken förunderlig Gud vi tjänar. Han säger, ”När du kommer till mitt hus på söndag för att bli fylld av min härlighet, kommer den inte att börja blekna bort på måndag. Den kommer inte att försvagas på tisdag så att du måste längta efter nästa söndag. Det är inte mitt sätt. Min härlighet finns i dig hela tiden, och den förbleknar inte – den växer!”
Det här budskapet är inte för en liten del av Kristi kropp. Det är sant för alla som följer Jesus, från den svagaste till den starkaste, från den yngsta till den äldsta. Guds löfte att fylla oss med sin härlighet är ja och amen för varje troende.
Paulus deklarerar att Guds manifesterade härlighet för med sig frihet – från slaveri under synd, från förtvivlan och nederlag, från ljumhet och apati. Det finns inte längre någon täckelse för oss som lever i Kristus. Vi förvandlas genom hans härlighet till hans avbild. Det är den typen av härlighet som får människor att storma till Gud med öppen hunger.
Det är dags för oss att lägga åt sidan allt som döljer Guds härlighet i våra liv. Finns det något i ditt hjärta som kan hindra Guds härlighet från att dra andra till dig? Finns det förtal, bitterhet eller oförlåtelse i ditt hjärta? Är du tyngd av inrotade mönster av synd?
Det behöver inte fortsätta så. Fruktans täckelse som Satan har placerat över dig kommer inte att fungera längre. Hans lögn att du är för svag kommer inte att behålla makten över dig. Gud säger att hans härlighet vilar över svaga lerkärl. Den lyser igenom människor som har förkrossade hjärtan, människor vars liv är i kaos. När vår Herre manifesterar sin härlighet förvandlar han nederlag till seger, köttslig svaghet till himmelsk styrka.
Tro på hans ord till dig: ”Du behöver inte leva ett liv i nederlag. Du behöver inte leva utan ett vittnesbörd. Jag kommer att manifestera på sätt som kommer att slå dig med häpnad. Vilsna människor kommer att dras till mig genom ditt liv. Och när de gör det kommer de att säga, ’Sannerligen, Herren är här’”.
