Frihet från fruktan

När nationernas ekonomier skakar och faller samman växer fruktan över hela världen. Vi ser Jesu ord bli till verklighet: "På jorden skall ångest komma över folken, och de skall stå rådlösa…Och människorna skall ge upp andan av förskräckelse och ängslan för det som kommer över världen, ty himlens krafter skall bäva" (Lukas 21.25–26). Kristus har gett oss en varning här: "Utan hopp i mig kommer massorna att dö av fruktan för det de ser kommer." Men för efterföljare till Jesus — de som förtröstar på Guds löften om att bevara sin kyrka — finns det underbar frihet från all fruktan. I själva verket behöver alla de som kommer under Kristi Herravälde aldrig mer frukta, om de griper tag i följande hemlighet: Äkta frihet från fruktan består i att totalt överlåta sitt liv i Herrens händer. Att överlåta oss själva i Guds omsorg är en handling av tro. Det betyder att ställa oss helt under hans makt, visdom och barmhärtighet och att ledas och bli bevarade enbart enligt hans vilja. Om vi gör så, lovar universums Gud att ha det fulla ansvaret för oss — att ge oss mat, kläder och tak över huvudet samt skydda våra hjärtan från allt ont. Jesus stod för det ultimata exemplet på den här typen av helig överlåtelse när han gick till korset. Precis innan han gav upp sin anda ropade vår Herre högt, "Fader, i dina händer överlämnar jag min ande" (Lukas 23:46). Kristus överlät ansvaret för sitt liv och sin eviga framtid i sin Faders vård. Genom att göra så la han likaså alla sina fårs själar i Faderns händer. Du kanske undrar, "Sa inte Jesus att han själv hade makten att både lägga ner sitt liv och att ta igen det [se Johannes 10:18]. Varför var han tvungen att överlåta sitt liv i Guds händer för att bli bevarad?" Svaret är tydligt: Det var för att vara ett föredöme för oss alla att följa. Gud har makten, visdomen, viljan och kärleken att bevara sina älskade. Om vi uppmanas att anförtro våra liv till någon, måste vi veta att den personen har makten att skydda oss från alla faror, hot och allt våld. Annars är vår förtröstan förgäves. Enkelt sagt, vår Gud har visheten och makten att leda oss — och otaliga andra — genom olika kriser och svårigheter. Och han gör allt i kärlek. Om du över huvud taget känner Herren, då vet du att det här är hans karaktär. Han är allsmäktig, oändligt vis, en vän som är närmare än en broder. Sannerligen, han är kärlekens sanna essens. Paulus säger, "Ty jag vet på vem jag tror och är övertygad om, att han förmår bevara det som har blivit anförtrott åt mig intill den dagen" (2 Timoteusbrevet 1:12). Paulus säger till oss, "Jag har lagt mitt liv i Herrens händer. Och jag är övertygad om att han inte kommer att förskingra min förtröstan. Han kommer troget att hålla sitt ord om att bevara mig eftersom han har förmågan till det och vill göra det. Det har varit min erfarenhet med honom gång efter gång." Idag, när stormmolnen hopar sig över nationerna har vi ett val. Antingen kan vi överlåta våra liv i Herrens händer, eller så kan vi själv ta ansvar för att skydda och bevara oss — en uppgift som är omöjlig när Gud skakar allt! I själva verkat har det ingen betydelse vilken typ av tid vi lever i. Vår frid och förnöjsamhet kommer alltid att bero på vår överlåtelse i Guds händer. "Och hav din lust i HERREN: då skall han giva dig vad ditt hjärta begär" (Psaltaren 37:4). Om du till fullo har överlåtet dig i Guds händer klarar du av att uthärda alla möjliga umbäranden. Och du vet att vilken katastrof du än råkar ut för kan den inte vara fördärvlig, eftersom du är lera i din Faders händer. När du har överlåtit ditt liv i Allsmäktig Guds händer är det hans önskan att du ska kunna ägna dig åt dina dagliga göromål utan fruktan eller oro. Och sannerligen, din överlåtelse till honom har en verkligt påtaglig effekt i ditt liv. Du förstår, ju mer överlåten du är till Guds bevarande makt, desto mer likgiltig blir du inför förhållanden runt omkring dig. Du kommer inte hela tiden att försöka räkna ut nästa steg. Du kommer inte att bli skrämd av några förfärliga nyheter som virvlar runt dig. Du kommer inte att bli överväldigad när du tänker på dagarna framför dig — eftersom du har anförtrott ditt liv, familj och framtid i din Herres trygga och kärleksfulla händer. Hur oroliga tror du riktiga får är när de följer sin herde till öppna betesmarker? De är inte alls bekymrade, för de har överlåtit sig fullständigt till sin herdes ledning. På samma sätt är vi Kristi får, han som är vår Store Herde. Varför skulle vi någonsin oroas över våra liv eller vår framtid? Han vet precis hur han ska skydda och bevara sin flock eftersom han leder oss i kärlek. Hur åstadkoms vår överlåtelse i Guds händer? Vi ser i Bibeln att när någon närmade sig denna vandring i självöverlåtelse gjorde han det bara med ordentligt seriös eftertanke. Det är lätt för kristna att säga, "Ske Herrens vilja", i största allmänhet. Men det betyder något annat att överlåta oss i Guds händer i en prövosam situation. I mitt eget liv har jag varit tvungen att lära mig att förtrösta på Gud ett problem i taget. Trots allt, hur skulle jag kunna säga att jag förtröstar på Herren i allting om jag inte hade förtröstat på honom i bara en sak? Att bara säga orden "Jag förtröstar fullständigt på Herren" räcker inte till. Jag måste bevisa det gång på gång i mitt liv inom många områden. Vår överlåtelse i hans händer kan inte heller tvingas fram. Det måste vara en fri och villig kapitulation. Det finns flera bibliska exempel på människor som misslyckades med detta. Tänk på Egyptens farao: Först när inte längre kunde hålla ut mot Guds plågor fann han sig i att låta Israel ge sig ut på sin ödemarksfärd. Många kristna idag säger, "Jag överlåter mig, överlämnar mig, jag förtröstar" — men först efter att de ser att det inte finns någon annan väg ut ur deras situation. Äkte överlåtelse — den som behagar Gud — görs frivilligt och gärna, innan vi kommit dit där vi inte ser någon lösning alls. Vi ska agera i förbund med Herren, så som Abraham gjorde — ge Gud vårt liv som en blankocheck och låta Herren fylla i den helt. Sådan överlåtelse är i sin natur ett dagligt pågående verk. Den kan inte göras bara en gång. Vårt stolta kött åstundar alltid att behålla kontrollen över våra liv. Det försöker ständigt övertyga oss att vi kan bevara oss själva genom vår egen intelligens. Och så, just i det ögonblicket när vi överlåter oss helt till Herren, häver sig vårt kötts envisa vilja upp — och vi ser snabbt hur bestämt vårt hjärta är att gå sin egen väg. Att kasta sig själv på Herren i total förtröstan är något av det svåraste vi gör i detta livet. Detta är en omöjlig uppgift som bara kan göras genom tro. Men när vi väl gör denna heliga överlåtelse till Herren kommer vår tro på honom att bära oss igenom alla umbäranden, motgångar och omöjligheter. Och vi är i desperat behov av att han bär oss. Du förstår, när vi fattar beslutet att överlåta oss till honom utlöser vi ett högt alarm i helvetet. När en överlåten kristen lämnar ifrån sig all kontroll och lägger allt i Jesu händer reser sig Satan upp för att strida mot honom med grymhet. Tänk på vad som hände med Paulus. Så länge som han höll sig på sin fariseiska väg, skild från Herrens vilja, kände han inte av något motstånd från fienden. Men när han till fullo överlämnade sitt liv i Guds vård blev han illa tilltygad och attackerades obarmhärtigt. Min älskade, samma sak kommer att hända med dig när du lämnar över allt till Jesus. Alla mörkrets makter kommer att strida våldsamt mot dig. Satan kommer att resa upp berg av fruktansvärda omständigheter framför dig, och försöka driva dig till otro. Han kommer att översvämma dig med tvivel och fruktan som aldrig tidigare kommit i dina tankar. Hans strategi är att få dig att fästa blicken på "hur illa allt kommer att bli", i stället för på Guds löften om att följa dig igenom varje kris. Jag har känt denna kamp många gånger under mina år i tjänst. När svåra tider kommit har tvivel och anklagelser uppstått: "Vad ska du göra nu? Hur ska du bevaras genom den här krisen? Vad har du för överlevnadsplan?" Satan kommer att göra vad som helst för att hålla vårt fokus borta från Jesus. Men Guds Ord varnar oss i förväg att alla som beslutar att följa honom kommer att uppleva denna typ av frestelse. När stormen slår till kommer fruktan oundvikligen över dig. Profeterna varnar oss att när vi ser Gud skaka nationerna kommer vår naturliga människa att frukta väldigt mycket. Hesekiel frågade, "Menar du att ditt mod skall bestå, eller att dina händer skola vara starka nog, när tiden kommer, att jag utför mitt verk på dig?" (Hesekiel 22:14). När Gud varnade Noa för domen som skulle komma fick han "helig fruktan" [KJV "rördes han av fruktan"] (Hebreerbrevet 11:7). Till och med modiga, djärva David sa, "Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar" (Psaltaren 119:120). När profeten Habackuk såg katastrofala dagar framöver ropade han ut, "Jag hör det och darrar i mitt innersta, vid dånet skälva mina läppar; maktlöshet griper benen i min kropp, jag darrar på platsen där jag står. Ty jag måste ju stilla uthärda nödens tid (Habackuk 3:16). Låt mig poängtera något viktigt om dessa avsnitt. Den fruktan som kommer över dessa gudfruktiga män var inte en köttslig fruktan utan en vördnadsfull fruktan för Herren. Dessa heliga var inte rädda för dem som var fiender till deras själar, utan de fruktade Guds rättfärdiga domar. De förstod den väldiga kraften bakom katastroferna som närmade sig. Deras fruktan var inte resultatet av stormen utan Guds helighet, inför vilken ingen kan förbli stående. Det samma gäller för varje kristen som lever idag. Vi kommer alla att uppleva överväldigande fruktan i kommande tider av katastrof. Men vår fruktan måste komma ur en helig vördnad för Herren, aldrig ur en köttslig ängslan över vårt öde. Gud ser ner på all syndig fruktan i oss — fruktan över att förlora materiella ting, välstånd, vår levnadsstandard. Det är ropet från icke troende som inte har något hopp. Men det borde inte vara ropet från de gudfruktiga. Din kärleksfulle himmelske Fader kommer inte att ha fördragsamhet med sådan otro i dig. Jesaja varnade, "Vem är då du, att du fruktar för dödliga människor, för människobarn som bliva såsom torrt gräs? Och därvid förgäter du HERREN, som har skapat dig…beständigt, dagen igenom, förskräckes du för förtryckarens vrede" (Jesaja 51:12–13). "Håll HERREN Sebaot helig. Låt honom vara er fruktan och den ni bävar för" (8:13). Låt Gud vara din fruktan och vördnad. Detta är en sådan fruktan som inte leder till döden utan till livet. Det är sant att Guds profeter har höjt varnande röster i varje generation. Men historien bevisar att Gud alltid har sänt sina domar i rätt tid. John Owen, den store puritanske predikanten, gav följande budskap till sin församling den 9 april 1680: "Ni vet att jag under många år, utan att svikta, ständigt har varnat för en annalkande tid av olyckor, och reflekterat över de synder som har varit orsaken till den…Jag har sagt till er att domen kommer att börja i Guds hus; att Gud tycks ha förhärdat våra hjärtan mot hans fruktan…och att ingen vet hurdan kraften i hans vrede kommer att vara. I allt detta som jag har berättat i förväg för er om farliga, plågsamma, ödesdigra tider…står alla dessa nu för dörren, och är på väg in till oss." Bespottare som läser Owens ord idag kanske säger, "Här är en domedagspredikant som försökte skrämma upp människor i hans samhälle för 300 år sedan. Men världen har fortsatt trots allt vad han sade. Allt har fortsatt precis som det alltid gjort." Vad de bespottarna inte inser är att Gud sände sina fruktansvärda domar över det samhället. John Owen levde för att begråta en flammande förintelse som uppslukade London. I själva verket såg han uppfyllelsen av alla hans mäktiga profetior: krig, förödelse, en krossad ekonomi, landsomfattande depression, sjukdomar som utplånade massorna. Men innan han alls såg en endaste av dessa katastrofer äga rum, ropade Owen troget ut från sin predikstol: "Jag kommer att visa er hur vi bör uppföra oss i och under de plågsamma olyckor som kommer över oss, och som kanske når oss ända upp till halsen. Mina älskade, vi lever i just en sådan tid som Owens. I tider som dessa får det bara finnas en respons från Guds folk: "Den rättfärdige ska leva av tro." Owen förmanade sitt folk med tårar, "Skaffa dig en ark. Bered en ark för din och din familjs säkerhet." Han tillade, "Den arken är Jesus Kristus. Det finns inget annat sätt, ingen annan ark — för Jesaja, profeten, sa om vår Herre, 'En man [Kristus] skall vara som en tillflykt mot stormen, som ett skydd mot störtskuren, som vattenbäckar i en ödemark, som skuggan av en väldig klippa i ett törstigt land.' Det är vår ark — välsignade är de som förtröstar endast på honom…Jag vet inte av någon annan trygghet, någon annan räddning, i prövningarna och lidandena som kommer över jorden, än att tro på Kristus som vår enda tillflykt." Herre, ge oss andliga ögon till att se din skyddsvägg av eld runt din församling, som beskyddar och bevarar alla som överlåter sig i dina händer. Det är möjligt att vi ser faror på alla sidor, däribland en djävul och hans furstar som vill dränka vår tro i tvivel. Men vi har också en brinnande änglavakt som omger oss. Och vi har en Gud som genom ed lovar att bära oss genom alla olyckor vi möter. Min fråga till dig är: Vill du möta den kommande stormen med stilla förtröstan och sinnesfrid? Dö då idag bort från alla dina egna vägar och metoder för att skydda dig. Anförtro bevarandet av ditt liv helt i Guds omsorg. Han är din gode, kärleksfulle Herde — och han står vid sitt löfte att följa med dig genom allt. Amen!