”Och när Josef hade tagit hans kropp … och lade den i sin nya grav, som han hade huggit ut i klippan, och sedan vältrade han en stor sten för ingången till graven och gick sin väg” (Matteus 27:59-60).
Jesus hade precis blivit korsfäst och blev nu lagd i en grav. När en massiv sten rullades för dörröppningen för att försegla den hade alla en sorglig känsla av slutgiltighet.
Skriften säger att en grupp av kvinnor, däribland Maria Magdalena, satt mitt emot graven. De kvinnorna måste ha varit förkrossade. Jag kan nästan höra förtvivlan i deras röster: ”Vad kommer att hända nu när Jesus är borta? Hur fortsätter vi?”
Idag vet vi slutet på berättelsen. Vi vet att när Jesus sa från korset, ”Det är fullbordat”, hade han övervunnit synden. Vi vet att han med sin uppståndelse hade övervunnit döden. Och vi vet att han gjorde alltihop för oss.
Men tänk om vi inte visste slutet på berättelsen, som de där kvinnorna vid graven? Vad tänkte de elva lärjungarna när de gömde sig på avstånd bakom låsta dörrar (se Johannes 20:19)?
Jag tror inte vi kan greppa vad Jesus död betydde för hans hängivna efterföljare. De hade trott att deras Mästare var världens hopp, Israels frälsning, ett ljus för hednafolken. Han var den store läkaren, han uppväckte döda och befriade de fångna, han predikade de goda nyheterna för de fattiga. Han var förkroppsligandet av det nya riket som han predikade om.
När de tänkte tillbaka på hans ord, ”Det är fullbordat”, måste de ha trott att han menade, ”Det är över nu. Jag gjorde allt jag kunde, men jag kunde inte slutföra det. Det här är slutet på historien.”
När kristna utstår livets prövningar är alltför ofta detta det budskap de tror på. De ser inget hopp bortom sin svåra situation. Allt de kan se är en sten som permanent är rullad på plats och som separerar dem från hoppet.
Men de ser saker från denna sida av stenen. Liksom kvinnorna vid graven eller de nedslagna lärjungarna är allt de kan se framför sig nederlag. Deras hopp har dött – slut på historien.
Om de bara hade vetat vad Gud håller på att göra för dem på den andra sidan av stenen.
Utan att veta vad som händer på andra sidan stenen kan våra liv vara fyllda av trauman och fruktan.
På denna sida av stenen utmäts och förloras hus. Ekonomin fördärvas. Äktenskap faller sönder. Utan hoppet om Återuppståndelsen – utan att känna till Kristi seger för oss – kan våra prövningar se ut som slutet på vår historia.
Kanske livet har konfronterat dig med en hård ogenomtränglig situation. När du läser detta undrar du, ”Håller Gud på och gör något i mina omständigheter? Är Jesus verkligen triumferande – i mig? Kan han verkligen rädda mig ur denna situation? Kan han rentav komma med helande? Jag kan bara inte se någon väg framåt.
Precis som lärjungarna gjorde ställer en del kristna dessa frågor bakom ”stängda dörrar”. De har stängt ute Gud emotionellt, och kan inte längre utgjuta sina hjärtan inför honom. De vill så väldigt mycket vara utgivande, kärleksfulla tjänare, men de känner sig uttömda på allt hopp.
Det är perspektivet på denna sida av stenen.
Jag tror att det fanns en annan figur vid den här scenen som inte kunde se förbi till den andra sidan av stenen.
Var tror du Satan var under denna tredagars period av Kristi död, begravning och återuppståndelse? Kom ihåg, djävulen är inte överallt närvarande. Bara Gud är överallt hela tiden. Satans demoner kan vara stationerade över hela världen och spy ut gift, men fienden själv är inte det. Han kan bara vara på en plats.
Så var var han under Korsfästelsen? Det finns inte något sätt som vi kan få veta det bibliskt, så vi kan bara föreställa oss det. Personligen tror jag Satan var närvarande vid korset. Jag föreställer mig honom jubla över varje bit av Jesu lidande – varje pisksnärt, varje knytnävsslag av en soldat, varje hammarslag när spikarna slogs igenom hans händer och fötter.
Det här skulle bli Jesu sista timmar – och jag kan föreställa mig Satan glädjefylld börja nedräkningen: ”Här är det – det här är slutet för Jesus. Jag har triumferat över Guds Son! Mörker kommer nu att härska över alla. Jesus, om du bara hade velat ödmjuka dig inför mig skulle vi ha regerat tillsammans över varje herravälde i världen. Men det här är vad som händer när du inte väljer mig. Du förlorar – och jag vinner!”
Jag kan sedan föreställa mig Satan vid graven, och han tittar på soldaterna som rullar stenen på plats och förseglar öppningen. När den stora stenen smäller igen med en duns tänker jag mig att Satan släpper ut ett tjut av seger. Han ropar till sina demonkompanjoner, ”Nu är det dags att fira. Vi har vunnit! Vi ska ha ett party som världen aldrig skådat.”
Jag föreställer mig att när Satan förklarar seger, börjar ett mäktigt skakande.
Plötsligt, när allt ser som dystrast ut börjar ett rasslande. Marken börjar rumla och skaka. Jag ser framför mig hur Satan stannar upp mitt i meningen för att se den enorma, orubbliga stenen nu rulla fram och tillbaka. Till slut får skakandet stenen att rulla bort fullständigt – och demonerna darrar.
De ser ett bländande ljus som strålar ut från graven. De kan skönja en kropp – återuppstånden, upplyst, hel – stå i ingången. Sedan kommer en röst från den ljusfyllda öppningen: ”Satan, du bet min fot. Men jag kommer att trampa på ditt huvud.”
Här är ordet vår Herre har gett oss till vår plågoande: ”Partyt är slut, djävulen. Du är besegrad. Lukten av död som du förde med dig är borta nu. Jag tar denna mark i anspråk för min seger.”
Kanske du, när du läser detta, tänker, ”Jag behöver få se Jesus träda fram i min situation, få se honom trampa på Satans huvud åt mig. Om han inte håller på att göra något för mig på andra sidan av stenen är allt över.”
Du förstår, på den här sidan av stenen kan vi känna det som att det inte finns något hopp, ingen framtid för oss. Men tror du något händer på andra sidan? Hör du ett svagt muller? Kan du känna en skakning under dina fötter?
Jag talar bildligt förstås – men kan du urskilja tecken på att Jesus är på gång för dig? Det är kanske bara en liten, liten spricka av ljus i den där väldiga stenen. Men det är allt du behöver. Vid något tillfälle, i sin egen förunderliga tajming kommer Jesus att komma igenom den öppningen och in i scenen för ditt liv – och din prövning kommer att förvandlas på ett ögonblick.
Jag vill berätta tre historier för dig som påminner oss om att vår Herre håller på att göra något för oss på den andra sidan av stenen.
1. Kärleksbrev till en misslyckad
Jag har en vän som heter Eric som hade en väldigt svår barndom. Han pappa sa gång på gång till honom, ”Du är misslyckad, du duger inte till någonting alls. Du kommer aldrig att bli något av värde.”
När Eric blev äldre började han använda droger, och som han själv beskrev det, ”Jag blev en fruktansvärd knarkare. Först och främst var jag fruktansvärd när det gäller drogernas styrka. Jag blandade ihop allt möjligt som hade kunnat döda mig. Men jag var fruktansvärd i att vara en knarkare. Min nål hade behövt gå sönder, eller så hade jag behövt haft slut på pengar för att inte tillfredsställa min last. Jag kände mig misslyckad till och med som knarkare.
Erics liv blev ett enda kaos. Hans missbruk slukade alla hans pengar. En natt bestämde han sig för att råna en närbutik för att köpa mer knark – men han misslyckades till och med med det. Han drog fram en pistol och ropade, ”Upp mot väggen allihop!” Men affären var så full av människor att alla inte kunde rymmas mot väggen. Förvirrad sprang Eric iväg.
Så småningom bestämde han sig för att göra slut på sitt liv. Så han tog vapnet från rånet med avsikt att skjuta sig själv. Men han tappade vapnet och det avlossades och skadade honom i sidan i stället. När Eric åkte till sjukhuset tänkte han, ”Jag är ett sådant eländigt misslyckande att jag inte ens kan ta livet av mig.”
Efter att ha fått vård gick Eric upp och ner för gatorna fullständigt förtvivlad. Djupt inom sig hade han varit rasande på Gud för att han gjort honom till ett livslångt misslyckande. Till slut ropade Eric till den Gud han aldrig hade brytt sig om och frågade, ”Finns du över huvud taget alls där? Finns det någon anledning för mig att leva?”
Eric hörde en röst säga till honom, ”Jag skickar ett kärleksbrev till dig.” På något sätt visste han att det var Jesu röst. När Eric satte sig ner på en trottoarkant sipprade regnvatten längs rännstenen under honom. Han la märke till ett litet häfte som flöt mot honom och Eric plockade upp det. Det var ett traktat med titeln, ”Det Finns Hopp För Knarkaren.”
Traktatet hade getts ut av en grupp som hette ”Victory Outreach” (ungefär Uppsökande Seger). Eric hittade ministryts adress, gick dit och gav sitt liv till Jesus. Snart befriades han från sitt missbruk. Han slutade med alla dåliga vanor – däribland hans tro att han hade bestämts till att vara ett misslyckande. Jesus gjorde Eric till en ny skapelse på alla sätt.
Den här unge mannen hade trott att hans liv var över – men det hade precis börjat. Han kunde inte se livet – uppståndelselivet – som Jesus hade planerat för honom hela tiden, på andra sidan av stenen.
Ungefär ett år senare kom Eric till mig med en fråga: ”Har du något arbete för en ung tjänare som blivit helad, befriad och är eld och lågor för Gud?” Det hade vi – och jag fick privilegiet att se Guds kraft verka genom Eric gång efter annan i vårt ministry. Han vittnade gång på gång, ”Jesus skickade ett kärleksbrev till mig. Och han skickar ett till dig nu också.”
Tänk på alla kärleksbrev som Jesus skriver just nu på andra sidan stenen.
2. Reparera det oreparerbara
Ett par jag känner hade varit gifta i över tio år när hustrun lämnade maken för andra gången. Detta par var inte sådana som ständigt grälade eller gnatade eller inte ens var oense över särskilt mycket. Problemet var en dragning till det världsliga i hustruns hjärta. Hon var starkt attraherad av partylivet och hon lämnade sin make för att kasta sig in i det igen.
Samma sak hade hänt flera år tidigare. Vid den tiden hade hon lämnat honom och hoppat i säng med andra män. Nu upprepades detta mardrömsscenario igen när hon övergav honom för andra gången. Men än en gång ville hon komma tillbaka till honom.
Den här mannen var förkrossad. Han sa till mig, ”När hon gjorde det här första gången krossade det mitt hjärta. Smärtan var mer än jag kunde klara av. Jag visste inte om jag någonsin mer skulle kunna älska henne. Jag tog henne tillbaka och vi kämpade, men vi kom igenom det.
”Nu finns det inte någon väg mer. Jag vet att jag inte kan älska henne igen efter detta. Jag har kommit bortom smärta – jag känner ingenting. Dessutom, hur skulle jag kunna lita på henne igen? Hur skulle vi kunna ha en framtid när hon har bevisat att hon kommer att göra detta gång på gång?”
Ingen som kände detta par trodde att deras äktenskap skulle överleva. Många gav honom rådet att skilja sig från henne och fortsätta med sitt eget liv. Men till och med då kände maken att Gud höll på att göra något på andra sidan av stenen. Herren viskade till hans hjärta, ”Om du älskar henne på samma sätt som jag älskar dig, kommer ert äktenskap att återupprättas.”
Maken gjorde motstånd. Det var smärtsamt för honom att till och med hoppas igen. Det var ändå mer smärtsamt att försöka förtrösta. Men Gud räddade enligt sitt löfte. Idag är det paret tillsammans igen. De är i kyrkan, tillber och prisar Gud tillsammans. De har försonats och blivit helade och älskar varandra djupt.
Deras äktenskap är ett vittnesbörd över Guds förmåga att återupprätta det som verkar vara omöjligt att reparera. Till och med den mest skadade, trasiga relationen är inte utanför räckvidd för hans uppståndelsekraft. Detta äktenskap behövde liv bortanför graven – och det var precis där som Jesus gjorde sitt verk för dem: på andra sidan stenen.
3. Segerherre över all ondska
För bara några veckor sedan, medan jag satt på en parkbänk, mötte jag en tatuerad tonåring som hette Ricky och som ivrigt berättade sin historia för mig. Han var från Chicagos innerstad, och hans pappa hade lämnat familjen när Ricky fortfarande var en bebis.
Rickys mamma gifte om sig och mannen som blev Rickys styvpappa förgrep sig på honom fysiskt och sexuellt. En natt, när mannen började misshandla Rickys mamma försökte pojken gå emellan. Rickys styvpappa misshandlade honom fruktansvärt. Till slut hamnade Ricky på köksgolvet i en enda blodig röra.
Efter det började Ricky skära sig själv. När han kommit dit i sin berättelse gjorde han en paus för att rulla upp ärmen och visa mig dussintals av ärr som fanns över hela hans arm.
Han fortsatte, ”Så för tre månader sedan var jag i parken med en kompis. Han såg annorlunda ut och jag frågade vad som hade hänt med honom. Han sa, ’Jag mötte en man som heter Jesus och som befriade mig från alla mina synder. Han har renat och helat mig. Ricky, jag vill att du lär känna den Jesus jag mötte.’” Den dagen gav Ricky sitt liv till Herren.
Ricky rullade sedan upp sin andra ärm. Han visade mig en inskription på sin arm och sa, ”Dagen då jag mötte Jesus, lät jag göra den här tatueringen.” Det stod: Jag tackar dig för att du svarade mig och blev min frälsning.”
Ricky hade förlorats till den här världen, bokstavligen blivit nerslagen av den. Men Jesus talade till honom från andra sidan av stenen: ”Min kärlek övervinner all ondska.”
Idag känner inte Ricky bara till uppståndelselivets glädje. Han känner också till friheten som kommer av att vara förlåten … och att förlåta.
En berättelse skrivs fortfarande.
Jag förespråkar inte tatueringar. Men jag tror att Rickys tatuering representerar en sanning om varje troende. Det är denna: Jesus skriver fortfarande våra liv. Han är upphovsmannen till och fullbordaren för vår tro – och han är inte färdig med någon av oss ännu.
Du är kanske omringad av den största prövningen i ditt liv just nu. Men den uppståndne Kristus är igång för din skull, på den andra sidan av stenen. Han skriver sin berättelse in i din situation – en berättelse om uppståndelseliv, som bryter fram på en scen vilken en gång regerades av döden.
Satan kommer att försöka lura dig till att tro att allt är över, att graven är stängd. Men Jesus säger till dig, ”Jag har brutit igenom. Djävulen fick inte sista ordet. Döden har inte längre kvar sin udd. Ljuset har nu besegrat mörkret. Och min kärlek har besegrat all ondska.”
Där står han i ingången: ditt hopp, din frälsning, ditt helande. Kristi seger har övervunnit alla dina misslyckanden. Han kraft kan befria dig från missbruk. Hans helande kan återupprätta din brustna relation. Och hans kärlek har besegrat allt ont som har försökt slå ner dig. Inget mörker kan stoppa honom.
Så står det en sten mellan dig och Guds räddning just nu? Jag säger dig, Gud är på gång i ditt liv just i detta ögonblick. (Han är aldrig inte igång!) Stenen rullas bort. Ljus bryter fram. Och där står ditt hopp i öppningen: Jesus. Han har triumferat över alla mörkrets makter – och hans seger är din genom tro.