Grip tag i din Gudsberättelse | World Challenge

Grip tag i din Gudsberättelse

Gary WilkersonApril 18, 2011

 

Många kristna kämpar just nu med de största hindren i sina liv. I min egen församling står människor inför vad som tycks vara oöverstigliga berg. De kämpar med förlust av arbete, räkningar som hopar sig, framtida behov som närmar sig snabbt. Äktenskap är under press, nära och kära är sjuka, barn kämpar med tro.

 

Vår kyrka skulle lätt kunna vara en bild av vad som händer runt om i Amerika. Människor har svårt att få det att gå ihop – inte bara ekonomiskt, utan även känslomässigt och andligt. Många tänker, ”Jag kan inte se bortom berget som är framför mig. Det är alltför högt.” De kan inte låta bli att fundera, ”Hur ska den här historien sluta?”

 

Jag har ett budskap till dig. Det har ingen betydelse hur dystert det än ser ut i ditt liv, en ”Gudsberättelse” blir till mitt i det. Detta gäller var och en som älskar Herren och förtröstar på Honom.

 

Vad exakt är en Gudsberättelse? Här är fyra karakteristika:

 

Det är en händelse som bara kan beskrivas i termer av att Gud dyker upp för att agera för vår skull.

 

Den har ett positivt resultat som bara möjliggjorts genom Guds tydliga ingripande.

 

Det resultatet kan bara förklaras i termer av Guds makt och kärlek.

 

Det blir en fullständig förvandling av omständigheter, händelser och människor – allt möjliggjort endast av Gud.

 

Var ser vi Gudsberättelser äga rum? De sker i våra liv. Det är ett sätt som Gud väljer för att tala till världen. Han älskar att visa att allt som händer i sina tjänares liv inte bara är en slumpmässig serie av händelser – utan en Gudsberättelse.

 

Ingen annanstans är detta tydligare än i profeten Elisas liv. Jag vill tala om fyra saker Gud gör för sitt folk när vi står inför oöverstigliga berg.

 

1. Gud har obegränsade resurser för att täcka upp vår brist.

 

Det första miraklet i Elisas berättelse äger rum i 2 Kungaboken 4. En fattig änka hade hamnat i en fruktansvärd situation. Hennes make hade dött och efterlämnat henne med två barn att försörja på egen hand. När hon inte kunde betala sina skulder började fordringsägarna hota henne. På den tiden tog fordringsägarna inte bara dina tillhörigheter – de tog även dina barn.

 

Denna kvinna var desperat och hon vädjade till Elisa: ”Och en kvinna som var hustru till en av profetlärjungarna ropade till Elisa och sade: ’Min man, din tjänare, har dött, och du vet att din tjänare fruktade HERREN; nu kommer hans fordringsägare och vill taga mina båda söner till trälar’” (2 Kungaboken 4:1).

 

Elisa var ledare för en trupp av profeter, unga och gamla män som tjänade runt om i Israel. Denna kvinna vädjade till Elisa, ”Min make var i din skola. Han var alltid trofast mot Gud. Ha förbarmande och hjälp mig.”

 

Elisa hade kunnat bistå henne just i det ögonblicket. Han kunde ha sagt, ”När jag går till templet ska jag be om bistånd från förrådshuset. Det finns en fond avsedd för änkor. Jag säger till dina fordringsägare att jag tar med dina pengar nästa gång jag kommer förbi.”

 

Det hade sannerligen varit ett svar på hennes böner. Men Gud ledde Elisa en annan väg. Herren planerade att göra något väldigt mäktigt i denna kvinnas kris. Han var på gång att låta Gudsberättelsen förverkligas.

 

Faktum är att Gud använder våra dilemman för att förhärliga sitt namn. Och av det skälet kan vår egen Gudsberättelse formas genom smärta eller dröjsmål. En av tio amerikaner är arbetslös. Andra har fått gå ner i lön. I några hem har båda makarna två jobb var för att förhindra att de förlorar allt de äger.

 

Kanske du har tänkt i ditt eget dilemma, ”Om jag inte får ett genombrott är det förbi. Jag behöver ett mirakel bara för att överleva.” Jag föreställer mig att denna änka hade just de tankarna.

 

Elisa frågade henne, ”Vad kan jag göra för dig? Säg mig, vad har du i huset?” (2 Kungaboken 4:2). Han bad henne inte sälja sina värdesaker för pengar; hon hade inte kvar några värdesaker. Elisa sa i själva verket, ”Gud kan möta dig precis sådan som du är, i ditt nuvarande tillstånd. Om du har tro kan han föröka till och med det minsta du har.”

 

Änkan svarade, ”Allt jag har är ett kärl med olja.” Vi vet från Skriften att olja representerar Guds välsignelse och försörjning. Nu gav Elisa henne en konstig instruktion: ”Gå och låna dig kärl utifrån av alla dina grannar, tomma kärl, men icke för få” (4:3).

 

Hon gjorde som profeten instruerade. Sedan instruerade Elisa, ”Gå så in, och stäng igen dörren om dig… gjut i alla dessa kärl; och när ett kärl är fullt, så flytta undan det" (4:4). Än en gång följde hon Elisas ord. Och när hon hällde olja från sitt eget kärl fyllde den upp ett lånat kärl. Samma sak hände med det nästa lånta kärlet; det fylldes också upp. Detsamma med det nästa. Och det nästa. Det var en oändlig tillgång på olja!

 

Det här är poängen: När Gud säger till oss att han har de tillgångar vi behöver är det inte bara en ynklig mängd. Gud har allt vi behöver. Hans förmåga att möta vår situation är ändlös.

 

Kärlen i denna berättelse representerar vår kapacitet till tro. Ju fler ”kärl” vi tar till Gud desto mer fyller han på åt oss. Naturligtvis kan vårt behov ibland bli så desperat att vi blir frestade att vända oss till vårt kött. Men Gud ger oss denna händelse i änkans liv för att påminna oss om att han är den som förser oss. Han kan använda en person för att möta våra behov, men i slutändan kommer vår kris utan tvivel att vara en Gudsberättelse

 

Det är det vittnesbörd som Gud gav till änkan. Hennes behov blev inte bara fyllda utan nu hade hon även ett mäktigt vittnesbörd till sina grannar: ”Det här kärlet var tomt när du lånade det till mig. Men Gud själv har fyllt det!”

 

Elisa sa sedan till henne, ”Gå och sälj oljan, och betala din skuld. Sedan må du med dina söner leva av det som bliver över” (4:7). Vilken förunderlig räddning. Denna desperata kvinnas kris var nu en Gudsberättelse – en om tro på Guds makt att förse med allt hon någonsin behövde.

 

2. Genom sin makt att ingripa gör Gud det möjligt för de svaga att segra mot alla odds som reser sig upp mot dem.

 

Senare i Elisas berättelse började den mäktiga nationen Syrien röra på sig för att attackera Israel. Men Gud avslöjade för Elisa varje steg som Syrien skulle ta. Så profeten kunde varna Israels armé och på så sätt vara i säkerhet.

 

Den syriska militären bestod av starka bataljoner, enorma stridsvagnar och moderna vapen. Men varje rörelse den gjorde omintetgjordes på grund av en man, Elisa. Detta gjorde Syriens kung, Ben Hadad, ursinnig. Till slut gav han upp sina attacker mot Israel och vände hela sin armé mot Elisa: ”Gån och sen till, var han finnes, så att jag kan sända åstad och gripa honom”  (2 Kungaboken 6:13).

 

Vid det tillfället vistades Elisa i Dotan. Skriften säger, ”Då sände han (kungen) dit hästar och vagnar och en stor här; och de kommo dit om natten och omringade staden” (6:14). Nästa morgon vaknade Elisas tjänare och såg fienden samlad runt om staden. Han ropade till Elisa i panik, ”Åh, min herre, vad ska vi göra?”

 

Har du någonsin känt så som denne tjänare gjorde? Du ser en tidvattenvåg med problem komma mot dig, och du vet att den står dig över ditt huvud. I panik ropar du, ”Det finns inte någon väg ut ur detta problem. Det är för stort. Vad kan jag alls göra?”

 

Vid sådana tillfällen kan våra böner bli till bekymrade samtal. Rop fyllda av tro fylls plötsligt av ångest och panik. Vi säger till oss själv, ”Det finns inte något sätt som Gud kan dra mig ur detta. Vad finns det kvar att hoppas på?”

 

Vad gjorde Elisa här? Han svarade sin tjänare, ”Frukta icke; ty de som äro med oss äro flera än de som äro med dem” (6:16). Vilket konstigt svar. Elisas tjänare måste ha trott att han var galen. Men Elisa bad för honom och sa, ”HERRE, öppna hans ögon, så att han ser” (6:17). Plötsligt såg Elisas tjänare det som var osynligt för blotta ögat: ”Han fick se att berget var fullt med hästar och vagnar av eld, runt omkring Elisa” (6:17).

 

Under mina år i Texas såg jag några magnifika hästar. Men till och med den mäktigaste häst bleknade säkerligen i jämförelse med djuren Elisas tjänare såg den dagen. Gudsberättelsen grep in övernaturligt!

 

Just nu i din kris kanske oddsen mot dig är 10 000 mot 1. Men som Elisas berättelse visar är 10 000 ett magert antal när man väger det mot det oändliga antalet änglar i Guds tjänst. Du kan känna dig övermannad och nedräknad – men Gud förlorar aldrig. Han slår aldrig till reträtt, och han förhandlar aldrig. Han är med dig mitt i din strid för att rädda dig övernaturligt.

 

Du kanske frågar som Elisas tjänare gjorde, ”Vad ska jag göra?” Gud har redan svarat dig i Elisas berättelse: ”Förtrösta på Herren.” När allt annat verkar misslyckas – när du känner att det inte finns något hopp kvar, att du håller på att falla i nederlag – Gudsberättelsen gör entré och förvandlar allting.

 

Elisa bad till Gud att förblinda alla de syriska soldaterna som omringade dem – och Herren gjorde just det. På ett enda ögonblick gjordes tusentals krigare maktlösa, trevande efter hjälp. Elisa ledde dem sedan i trygghet bort från staden. Så här blev slutresultatet: ”Sedan kommo icke vidare några arameiska strövskaror (Syrien) in i Israels land" (2 Kungaboken 6:23).

 

Det var ännu en trosstärkande lärdom för Israel. Elisa visade Guds folk, ”Att ha Herren på er sida är bättre än världens mäktigaste armé. Förtrösta på honom!”

 

Sannerligen, genom alla dessa händelser gjorde Elisa det som varje herde är kallad att göra. Han byggde upp folkets tro. Han visade Israel att i varje kris, hur hopplös den än kunde vara, var Gud trofast och förde dem igenom.

 

3. Gud ger en sista-minuten-seger när nederlaget verkar vara uppenbart.

 

Kung Ben-Hadad av Syrien hade visserligen stoppat sina attacker mot Israel men han gav inte upp sina angrepp mot Guds folk. Han beslutade, ”Jag vänder min blick mot den andra delen av denna nation – Samarien!” ”Ben-Hadad, konungen i Aram (Syrien), samlade hela sin här och drog upp och belägrade Samaria” (2 Kungaboken 6:24).

 

Vid den tiden genomled Samarien en fruktansvärd hungersnöd. Den syriska armén stoppade strategiskt all mat som skulle föras in. Snart blev förhållandena desperata. Människorna sålde allt de hade för en liten matbit: ”Man betalade åttio siklar silver för ett åsnehuvud” (6:25).

 

Samariens kung var skräckslagen över det som hände. Han la hela skulden på Elisa. Han svor att han skulle ha profetens huvud till nästa dag och sände en budbärare för att döda honom.

 

När budbäraren kom fram spärrade Elisas vänner av honom från profetens boning. Under dödläget ropade budbäraren till Elisa, ”Och denne (kungen, NIV) sade: "Se, detta är en olycka som kommer från HERREN; huru skall jag då längre kunna hoppas på HERREN?” (6:33). Kort sagt, kungen hade ingen tro. Han var övertygad om att Gud hade övergett Samarien och att de måste agera på egen hand.

 

Vad var Elisas svar? ”Hören HERRENS ord” (7:1). Här är det visa rådet till varje kristen som möter en kris. Om din situation har hamnat ur din kontroll och du går ett säkert nederlag till mötes, så är det exakt den stund då du behöver bli påmind om Guds Ord.

 

Elisa sa till budbäraren: ”I morgon vid denna tid skall man få ett sea-mått fint mjöl för en sikel, så ock två sea-mått korn för en sikel, i Samarias port” (7:1). Med andra ord: ”Kapitulera inte för Ben-Hadads armé. Det kommer att finnas mat i sådant överflöd att en enda sikel kommer att räcka till för allt ni kan äta.”

 

Det här var budskapet bakom Elisas ord: ”Gud håller på att vända på detta för er på en enda dag. Ni tror ni kommer att bli tillintetgjorda. Men ert ”nederlag” är på väg att bli en Gudsberättelse.”

 

Budbäraren hånskrattade i tvivel: ”Om HERREN också gjorde fönster på himmelen, huru skulle väl detta kunna ske?” (7:2). Han visste att Samariens kung var beredd att ge upp. Men Elisa ville vända otro till tro. Han visste att Gud redan var i gång för deras skull.

 

Vid den tidpunkten satt fyra svältande leprasjuka mellan Samarien och Syriens läger. Till sist sa de till varandra, ”Varför ska vi sitta här och dö? Låt oss gå till det syriska lägret och tigga mat. Antingen dödar de oss eller så är de barmhärtiga mot oss. Vem vet, kanske Gud kommer att hjälpa oss. Men vilket alternativ som helst är bättre än att dö här.”

 

När de leprasjuka närmade sig det syriska lägret upptäckte de att fienden hade flytt. (De hade skrämts iväg övernaturligt!) Det bästa av allt var att syrierna hade lämnat kvar alla förnödenheter. Så de leprasjuka hade fest. Sedan, när de hade ätit sig mätta, sprang de till Samarien för att berätta för kungen om överflödet av mat som fanns tillgänglig.

 

Otroligt nog trodde inte kungen på dem. Han trodde det var en fälla som lagts för ett bakhåll. Men när folket inne i staden hörde om det handlade de i tro: ”Då drog folket ut och plundrade Araméernas läger (syriernas); och nu fick man ett sea-mått fint mjöl för en sikel och likaså två sea-mått korn för en sikel, såsom HERREN hade sagt” (7:16).

 

Tänk ändå. Samariens kung var mindre än en dag ifrån att kapitulera inför sin fiende. Men Gud hade redan vunnit segern för honom!

 

Du är kanske alldeles på randen till nederlag. Men Gud vill göra för dig det han lovar i sitt Ord. Om du håller fast vid hans Ord i tro kommer han att vara trofast och få det att hända.

 

4. Gud ger inte delsegrar utan fullständig triumf.

 

Det här är den sista lärdomen från Elisas liv. Och vilken lärdom det är. Den berömda profeten låg på sin dödsbädd. Israels kung, Joas, grät högljutt över att Israels väldiga profetiska ljus höll på att slockna. Han påminde sig om Elisas väldiga trosgärningar, ”Min fader, min fader! Du som för Israel är både vagnar och ryttare!” (2 Kungaboken 13:14).

 

Elisa samlade sig lite för att ge kungen hopp. Han instruerade kungen att skjuta pilar upp i luften. Joas gjorde det och Elisa sa till honom att han skulle slå dem mot marken. Joas löd och slog med pilarna mot marken tre gånger.

 

Det som Elisa gjorde härnäst var överraskande. Han blev arg på kungen. Han sa till Joas, ”Du skulle slagit fem eller sex gånger, ty då skulle du hava slagit araméerna (Syrien) så, att de hade blivit förgjorda; men nu kommer du att slå araméerna allenast tre gånger” (2 Kungaboken 13:19).

 

Det här ser kanske ut som ännu en konstig scen ur Elisas liv. Men faktum är att Guds profet höll fortfarande bara på med att bygga upp tro. Han sa till kungen, ”Hur vågar du förvänta dig så lite av Gud! Du hade kunnat besegra Syrien fem eller sex gånger, men du kommer att få nöja dig med bara tre.”

 

Elisas ord här gäller för varje kristen idag. Vår Herre vill att vi går utöver knappa segrar. Genom Gudsberättelserna som han ger oss ska vi bygga tro på tro… seger på seger… för att ständigt hungra efter att han agerar och inte ge upp. Elisa säger till oss, ”Gud vill ge er så många segrar som ni är villiga att gripa tag i. Fortsätt slå på marken i tro!”

 

Det här inte ett hjärtlöst krav. Det är djupt barmhärtigt. Gud vill att varje äkta make och maka i ett sargat äktenskap ska veta, ”Jag vill inte att ni ger upp. Jag vill att varje spricka ska bli fullständigt helad, inte bara delvis. Jag vill att ni ska känna fullaste glädje i att älska varandra. Det är min avsikt för er.”

 

Det finns en Gudsberättelse för varje kämpande par … för varje ekonomisk kris … för varje förälder fjärmad från sitt barn.

 

Vilken din situation än är, be med mig: ”Herre, öppna våra ögon för din berättelse i vår kris. Mitt i vår nöd, fyll våra kärl. I vår svåra kamp, visa oss dina vagnar av eld. Och på randen till nederlag, påminn oss om att du redan jagar iväg våra fiender. Väck vår tro så att vi fortsätter slå mot marken med tro. Och påminn oss om att söka vila i dig. Vi vet att varje prövning är ett tillfälle för världen att bli förvandlad genom din Gudsberättelse.

 

Må Gud öppna dina ögon för miraklet som han påbörjat i din familjs kamp … i dina ekonomiska problem … i dina lidande nära och kära. Dina räkningar är inte större än Guds försörjning. Din sjukdom är inte starkare än hans makt. Han har omringat dig med vagnar av eld. Alla himlens krafter är till hans förfogande för att skydda dig. Han håller redan på att ge dig seger. Amen!

Download PDF