En brinnande kärlek till Kristus | World Challenge

En brinnande kärlek till Kristus

David WilkersonNovember 14, 2011

Vad betyder ordet ”passion, brinnande kärlek” för dig som kristen? Jag tror att brinnande kärlek i sin mest äkta och djupa betydelse inte kan definieras av någon ordbok. Låt mig visa dig ur Skriften vad jag tror det betyder att ha en brinnande kärlek till Kristus.

När jag läser Bibeln uppfattar jag brinnande kärlek till Jesus som en ständigt växande lydnad till hans Ord. De flesta av oss tänker på lydnad som ett personligt, individuellt samtycke till Guds befallningar. Men lydnad till hans Ord har vida mer omfattande innebörder än detta. Det är inte bara en personlig efterföljelse utan en intensiv längtan för Herrens kropps skull.

I det Gamla Förbundet var brinnande kärlek till Gud mestadels en individuell efterföljelse. I varje mörk och ond tidsålder stod någon person upp med en intensiv längtan att lyda Herrens Ord och fullborda hans verk. Gud reste upp Abraham under en sådan tid. Ansikte mot ansikte med fientliga nationer följde Abraham efter Herren, och hans brinnande tro gjorde honom till fader för nationerna.

Jag tänker också på Noa. När Herren inte längre kunde stå ut med människans ondska och våld lydde Noa Guds Ord med orubblig iver. Han stod för det som hör Gud till i en liderlig tid, och predikade oförskräckt rättfärdighet. Det samma gällde för Enok, som vandrade med Herren alla sina dagar. I andra mörka tider fanns det en Isak eller en Jakob.

Senare, när sanningen hade gått under i Israel, följde Samuel ivrigt efter Herren. Där fanns också David, vars brinnande kärlek till Gud syntes i hans vördnad för budorden. I varje avfällig generation fanns det gudfruktiga profeter som ivrigt följde Gud och talade ut hans Ord. Jag tänker på Jesaja, Jeremia, Hesekiel och alla de mindre profeterna.

Men under alla de tiderna förblev brinnande kärlek till Gud för det mesta en individuell efterföljelse. Varför? Det fanns ännu inte en kropp av troende med ett regerande Huvud i härlighet. Kristus hade inte kommit. Han hade inte ännu ”insatt lemmarna i kroppen, var och en av dem på det sätt som han har velat” (1 Korintierbrevet 12:18). Detta skedde först efter Jesu död och uppståndelse. Paulus fastslår, ”Men nu ären I Kristi kropp och hans lemmar, var och en i sin mån" (12:27).

I det Nya Förbundet söker Gud efter mer än en individuell efterföljelse till Kristus. Det räcker inte för oss att lämna ett avfälligt religiöst system samtidigt som vi förklarar, ”Jag ska ha en sådan brinnande kärlek till honom som ingen annan har”. Jag känner många kristna och pastorer som delar sådana gudfruktiga ambitioner. Varje sann Jesusälskare vill bevara en glödhet kärlek till honom.

Men vår efterföljelse till Kristus får inte bara vara för vår egen uppbyggelse. Gud är inte intresserad av att ha bara en Kristusfylld man, eller en Ande-regerad kvinna, eller en herde som till fullo kapitulerat i en komprometterad kyrka. Det är inte i enlighet med hans Ord.

Paulus förbjuder oss till och med att antyda, “Jag tillhör inte kroppen” (1 Korintierbrevet 12:15). Han säger, ”Ögat kan icke säga till handen: Jag behöver dig icke, ej heller huvudet till fötterna: Jag behöver eder icke" (12:21). Paulus säger i realiteten, ”Allt du gör – bra eller dåligt, lidande eller välsignad – påverkar hela kroppen. Din synd är inte längre bara en privat angelägenhet. Hur du lever och vad du strävar efter har betydelse för varje lem nu.”

Vi får inte separera vår individuella brinnande kärlek till Kristus från en äkta börda och brinnande kärlek till hela kroppen.

Kanske du ber och våndas över dina synder och misstag, och ropar ut, ”Herre, ta bort mitt kompromissande. Befria mig från de här dåliga vanorna.” Men ber du också och våndas över synden och kompromissandet i Guds kyrka?

Våra liv är välsignade som ett resultat av vår egen brinnande kärlek; med en sådan iver kommer Guds frid, vila och ynnest. Men är du tillfreds med att vara en isolerad ö av glädje? Är du lycklig över att bara följa Jesus, medan Kristi kropp överallt runt omkring dig plågas?

Det djupa ropet i din själ efter en heligare vandring kom inte från något heligt i dig själv. Herren la den hungern i dig. Hans Ande väckte dig och rörde vid ditt hjärta. Och han gjorde det för detta syfte: ”Ty han ville göra de heliga skickliga till att utföra sitt tjänarvärv, att uppbygga Kristi kropp" (Efesierbrevet 4:12). Guds Ande sätter oss i brand för att vara en tändande gnista för andra! Vår brinnande kärlek är avsedd att få dem som är runt omkring oss att brinna.

Äkta brinnande kärlek till Herren börjar med en sak: lydnad. Johannes summerar frågan väldigt tydligt: ”Ty däri består kärleken till Gud, att vi hålla hans bud” (1 Johannesbrevet 5:3). Det är omöjligt att ha brinnande kärlek till Jesus utan en motsvarande lydnad till hans bud. Vi kan framkalla alla möjliga typer av känslor när vi försöker att leva ut en brinnande kärlek till Kristus. Men vi kan inte på riktigt ha brinnande kärlek till honom om vi inte lyder hans uppenbarade Ord.

När jag sökte Herren över spörsmålet att öka vår brinnande kärlek till Kristus ledde Anden mig till två områden.

1. Vi behöver titta på Kristi undervisning om ödmjukhet.

”Men den som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, och den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd” (Matteus 23:12). Jesus riktade detta uttalande till folkmassorna, i synnerhet till sina egna lärjungar. Hans budskap är tydligt: Den person som upphöjer sig själv är inkapabel till att ha äkta brinnande kärlek till honom.

Jesus ger först en förklaring över den troende som upphöjer sig själv och tillrättavisar sedan honom: ”De skriftlärde och fariséerna … alla sina gärningar göra de för att bliva sedda av människorna. … De vilja gärna hava de främsta platserna vid gästabuden och sitta främst i synagogorna och vilja gärna bliva hälsade på torgen och av människorna kallas 'rabbi'…. Den som är störst bland eder, han vare de andras tjänare. Men den som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, och den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd” (23:2, 5–7, 11–12).

Jesus säger att den som upphöjer sig själv är oärlig och säger att han sitter ”på Moses stol” – vilket betyder att han har auktoritet i Guds Ord. Denna person vet vad Skrifterna säger om en ren, helig vandring och är noggrann i att förklara det Ordet till folkmassorna. Men hans egna liv håller inte måttet med vad han lär ut. Jesus säger om sådana människor, ”Men efter deras gärningar skolen I icke göra; ty de säga, men göra icke” (23:3). Med andra ord: ”Följ inte deras exempel. De lever i en lögn.”

Sådana människor utöver den värsta typen av självupphöjelse genom att sätta sig över lagen. De tvekar inte att lägga tunga offerbördor på Guds folk. Men personligen kommer de inte att lyfta ett finger för att lyda samma lagar.

Om vi är helt ärliga inför Gud blir vi tvungna att erkänna närbesläktade synder. Från tid till annan handlar inte ens den flitigaste bland oss i enlighet med det han predikar. Som Jesus påpekar, ”Ni säger, men ni gör inte.”

Paulus säger, ”Du som vill lära andra, du lär icke dig själv! Du som predikar att man icke skall stjäla, du begår själv stöld!” (Romarbrevet 2:21). Han säger i korthet, ”Det är bra att du predikar mot dessa synder. Men du tar inte itu med dem i ditt eget hjärta.”

Den Helige Ande låter mig inte släta över dessa Kristi ord. Han säger till mig, ”David, vill du verkligen ha en brinnande kärlek till Jesus? Låt mig då gå djupt ner i ditt hjärta. Jag behöver visa dig din oärlighet på alla områden som du behöver ta itu med. Jag vill att du bedömer ditt liv och din tjänst genom detta Ord.”

Här är nyckeln för oss alla: Är du villig att öppna ditt hjärta för hans Ord? Kommer du att omvända dig och vända bort från all oärlighet och hyckleri? Kommer du att be Anden överbevisa dig om all självupphöjelse?

Jesus säger att den människa som upphöjer sig själv också älskar erkännande och ära.

”Och alla sina gärningar göra de för att bliva sedda av människorna. De vilja gärna hava de främsta platserna vid gästabuden och sitta främst i synagogorna och vilja gärna bliva hälsade på torgen och av människorna kallas 'rabbi'” (Matteus 23:5–7). Jesus talar här om religiösa ledare. Han säger till oss, ”Dessa män älskar att stå i strålkastarljuset. De vill ha de framträdande platserna vid offentliga möten. Och de älskar att bli igenkända på gatorna.”

Jag kan inte döma en pastor eller evangelist för självupphöjelse eftersom jag kan vara lika skyldig som predikanten bredvid mig. När någon frågade min hustru hur många böcker jag hade skrivit svarade hon, ”Jag tror det är omkring 12.” Jag hoppade raskt in och sa, ”Nej, det är faktiskt 13.” När en annan frågade hur många som är med i Times Square Church svarade Gwen, ”Jag är inte säker, men flera hundra kommer på gudstjänsterna.” Jag påpekade, ”Nej, älskling, de kan räknas i tusental.”

Jesus varnar oss, "Men I skolen icke låta kalla eder 'rabbi' [viktig], ty en är eder Mästare, och I ären alla bröder” (Matteus 23:8). Kristus visar oss än en gång att vår självupphöjelse inte bara är en personlig, individuell synd. Han framhåller, ”Ni är alla bröder och systrar. Och ni är bara en av många, så ni  behöver inte vara viktiga. Ni är alla lemmar i min kropp och jag är ert Huvud.”

Jesus fortsätter med att säga, ”Den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd” (Matteus 23:12). Det är viktigt att inte missförstå vad Jesus menar här. Ödmjukhet är inte bara motsatsen till självupphöjelse. Det rör sig om mer än att handla i enlighet med vad vi predikar eller välja den nedersta platsen i huset eller göra goda gärningar i det fördolda. Naturligtvis är allt detta gott och välbehagligt i Guds ögon, men inget av detta gör oss ödmjuka.

Först och främst är det säkraste beviset på att man inte är ödmjuk om man tror att man är det. Så tro inte att du är ödmjuk genom din saktmodighet, stillhet, självförnedring eller självförnekelse. Du kommer inte att ikläda dig ödmjukhet genom att inte ta åt dig lovord eller genom att nedvärdera dig själv. Äkta ödmjukhet handlar om endast en sak: fullständigt beroende av Herren.

2. Kristi undervisning om tillit sammanfattar ämnet om att vara brinnande för honom.

Här är Guds perspektiv på hur vi växer i vår brinnande kärlek till Kristus. Vi ser vårt behov av ödmjukhet. Och ödmjukhet är, i sin kärna, fullständigt beroende av Herren. Ordet ”beroende” betyder ”lita på allt, i allt.”

Endast total och fullständig förtröstan gör en människa ödmjuk. Detta betyder att inte ha någon egen agenda, ingen egenvilja och att mista alla rättigheter. Det betyder också att veta vem som har kraft för allt och att vända sig till honom i tro på att han förser. Genuin förtröstan stannar inte vid att säga, ”Jag är svag.” Den deklarerar också, ”Han är stark.” En sådan underordnad förtröstan kräver ödmjukhet.

Petrus skriver, ”Ödmjuken eder alltså under Guds mäktiga hand, för att han må upphöja eder i sinom tid” (1 Petrusbrevet 5:6). Hur ödmjukar vi oss inför Guds mäktiga hand? Petrus säger till oss i nästa vers: "Kasten alla edra bekymmer på honom", ty han har omsorg om eder” (5:7). Aposteln tydliggör det: ”Ödmjuka er genom att kasta alla era bekymmer på Herren. Ödmjukhet kräver förtröstan. För att vara ödmjuk måste du förtrösta på Guds godhet mot dig.”

Jesus själv föregick med gott exempel. ”[Kristus Jesus] utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns han i utvärtes måtto vara såsom en människa och ödmjukade sig” (Filipperbrevet 2:7-8). Hur ödmjukade sig Jesus? ”[Han] ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset” (2:8).

Jesus är vårt exempel på en ödmjuk människa. Herren som skapade allting och för vilken allting blev gjort var helt och hållet beroende av sin Fader. Vi ser Kristi brinnande kärlek till Fadern inte bara i sina långa bönenätter eller miraklerna han utförde, utan även i hans totala beroende. Jesus sa gång på gång:

”Jag kan icke göra något av mig själv. Såsom jag hör, så dömer jag; och min dom är rättvis, ty jag söker icke min vilja, utan dens vilja, som har sänt mig” (Johannes 5:30). ”Jag gör icke något av mig själv, utan talar detta såsom Fadern har lärt mig. Och han som har sänt mig är med mig; han har icke lämnat mig allena, eftersom jag alltid gör vad honom behagar" (8:28–29).

Här är kärnpunkten i hela mitt budskap: Ja, Jesus hade en brinnande kärlek till Fadern. Och han bevisade sin brinnande kärlek genom att underordna sig Fadern i lydnad. Allt som Jesus gjorde och offrade var inte alls till för honom själv. Jesu död och uppståndelse hade allt att göra med att forma sin kropp av troende. Hans seger var total för oss: för dig, för mig, för var och en genom alla århundradena som trodde.

Till och med en muslim skulle kunna säga, ”Jesus höll Guds lag. Han gick ut i öknen och övervann frestelse. Han vann en väldig personlig seger över satan. And han gjorde goda gärningar. Han älskade barn och han hjälpte änkor och de fattiga. Han botade också de sjuka och uppväckte de döda. Och han själv uppväcktes från döden och for till himlen. Ja, Jesus gav oss ett gott exempel att följa. Han uppnådde en fantastisk seger, värdig paradiset.”

Men betydelsen av Jesu seger stannar inte där. Vår Herres seger över satan gav oss vår seger över synd. Straffet han tog var för vår skuld, inte hans egen. Hans död var vår död och hans uppståndelse var också vår. Han åstadkom allt detta för att återföra oss till Fadern. Hans syfte hela tiden var att åt sig bygga en kropp och sätta varje lem på den plats han anser vara lämplig.

Paulus säger till oss, ”Ty såsom genom en enda människas olydnad de många fingo stå såsom syndare, så skola ock genom en endas lydnad de många stå såsom rättfärdiga” (Romarbrevet 5:19). Jag tror det finns en princip bakom Paulus uttalande som gäller för oss likaså. Trots allt, om en enda kristens bitterhet kan ”besmitta många” (se Hebreerbrevet 12:15), hur mycket mer ska då inte en enda persons beroende av Gud välsigna och helga många?

Kanske du, medan du läst detta budskap, har bett tyst, ”Herre, var snäll och förnya min brinnande kärlek till Kristus.” Om det är så måste du vara redo att låta Guds Ande genomsöka ditt hjärta. Han vill uppenbara för dig alla områden av olydnad till hans Ord. Och du måste vara villig att regeras och bli ödmjukad in i lydnad. Dessutom måste du överge alla dina egna idéer om ödmjukhet. Slutligen behöver du utveckla en brinnande kärlek till att lyda hans Ord. Innan hans befallningar är din lust kommer det att vara omöjligt för dig att behaga honom.

Om du vill följa Jesus med brinnande kärlek kommer ditt liv att bli en verkstad för hela Kristi kropp. Gud kommer att tillåta dig att uthärda sådant som inte har något alls med ditt eget liv att göra men som är lektioner för hans kyrka. Just nu kanske du förundras över varför du möter vissa prövningar som är helt obegripliga för dig. Det kan vara så att Herren använder ditt exempel för att betjäna den större kroppen. Han är hela tiden verksam i dig, och formar dig till sin Sons avbild. Och det gudomliga verket i dig har som avsikt att vara en tändande gnista för andra till att bli lydiga.

Kära du, jag ber dig innerligt, gör detta till din bön: ”Herre, ge mig en brinnande kärlek till ditt Ord. Och gör mig lydig din vilja. Jag vill att andra ser ditt verk i mig. Gör mitt liv till en magnet, för att dra många till dig.”
 

Download PDF