¿Es posible que un cristiano permanezca limpio y puro en un mundo lleno de violencia, inmoralidad y corrupción? ¿O es inevitable que el espíritu de esta generación desgaste a los santos de Dios y atribule sus almas? Le sucedió a Lot y a su familia en Sodoma y le está sucediendo a muchísimos cristianos en todo el mundo. Las abrumadoras tentaciones de esta perversa generación ya han causado que numerosos cristianos se comprometan y complazcan en prácticas impías.
Yo creo que es posible, no sólo mantenerse limpio en medio de un derrumbe moral, sino que también creo que es posible crecer en santidad y pureza aunque el infierno absorba a esta generación. No es inevitable que el pueblo de Dios caiga al borde del camino y sea víctima de los poderes demoníacos desatados sobre esta tierra.
Hay un espíritu de sensualidad que cautiva a la tierra y muchos cristianos viven con un creciente temor de que ellos puedan ceder lentamente ante ello. Estamos siendo bombardeados constantemente con aquello que es lascivo e inmoral. Revistas, películas y programas de televisión lucen escenas de desnudez, lujuria y violencia ante sus expectadores. El adulterio es glorificado y a uno le da la impresión de que casi todos están entregados a aventuras secretas con una nueva pareja. Drogas, alcohol y la promiscuidad sexual se hacen atractivos. Los conductores famosos de televisión alardean de sus borracheras, de sus numerosos divorcios, de sus códigos morales, ¡y al público le gusta esto! Mientras más vergonzosos sean sus hechos, mayor es el aplauso.
Ministros y evangelistas que predican en contra de toda esta inmoralidad y suciedad son ridiculizados y se burlan de ellos. Comediantes difaman los buenos nombres de Anita Bryant, Billy Graham, Rex Humbard y demás predicadores de rectitud, haciendo de la pureza y santidad el objeto de sus bromas diabólicas. En el Día del Juicio, las multitudes de escarnecedores e injuriadores verán con un terror silencioso cómo todos los comediantes y caricaturistas profanos sean llamados ante nuestro santo Dios para dar cuentas. Nuestro Dios Todopoderoso sacudirá los cielos cuando se ría en sus caras. Todos ellos temblarán y clamarán por misericordia cuando estén cara a cara con Aquél de quien se han burlado y hecho escarnio. Él les rugirá en santa indignación: "Así como lo hicisteis a uno de éstos, al menor de mis siervos, a mí me lo hicisteis".
Es tiempo de hacer un balance.
Los cristianos verdaderamente honestos deben hacer un balance y preguntarse a sí mismos estas preguntas importantes: "¿Están cambiando mis valores morales? ¿Se está filtrando la maldad de esta generación en mi vida? ¿Estoy siendo afectado por el bombardeo de sensualidad que veo por todo mi alrededor? ¿Estoy desarrollando un apetito por las cosas del mundo? ¿Estoy cambiando para mal, sin saberlo?"
La verdad es que la mayoría de nosotros permitimos cosas en nuestras vidas que condenábamos hace apenas algunos años atrás. No tenemos una santa indignación en nosotros. No solamente nos quedamos callados ante los morales que han sido erosionados en nuestra tierra, sino que estamos cediendo paulatinamente a las crecientes presiones y aceptando las mentiras de Satanás. Todos somos tentados por fuerzas de lujuria y sensualidad poderosas y a la vez engañosas. Puede ser que no le guste tal afirmación, puede pensar aún que es inmune a tal acusación, pero examine honestamente su vida por un momento. ¿Ve programas inmundos como "Saturday Night Live"? ¿Qué hay acerca de todas las películas inmorales? La gente me puede acusar de legalista, de intolerante o cualquier otro adjetivo que escojan, pero en plena honestidad estos programas exaltan el divorcio, el adulterio, la infidelidad y aún la homosexualidad. Nos decimos ser cristianos temerosos de Dios, y a pesar de eso, alimentamos nuestras almas y mentes de mucha de esta inmundicia satánica.
Hace unos cuantos años atrás, nuestra generación se escandalizó por las payasadas de los Beatles y de otros grupos de rock que invadieron esta nación con música que alababa las drogas, el sexo y la violencia. La gente ahora mira atrás hacia esos días y dice: "Qué estúpidos éramos. ¿Por qué era tanto alboroto? ¿Por qué nos escandalizábamos acerca de ellos? Eran solamente niños inocentes que querían ganarse unas monedas. Era solamente cobrar, una estafa comercial". Pero amigos, ¿hemos crecido realmente? ¿Somos ahora más inteligentes, más tolerantes? ¿O estamos ahora tan intimidados por las fuerzas de maldad, aceptamos con resignación lo que una vez conocimos que era pecaminoso y corrupto? Considere lo que estaba ocurriendo. La música rock ha pasado a ocupar la casa de Dios; los
"Men ni, mina älskade, uppbygg er på er allraheligaste tro och be i den Helige Ande, och bli kvar i Guds kärlek medan ni väntar på vår Herres, Jesu Kristi, barmhärtighet till evigt liv" (Judas brev 20-21, Reformationsbibeln).
När jag läste dessa verser i Judas brev hörde jag Anden tyst viska till mig: "David, jag vill att du kommer in i fullheten av och glädjen i min kärlek. Du förstår teologin rätt. Men du har ännu inte upplevt den sanna vilan för själen som kommer av att bli kvar i min kärlek. Ända tills nu har du bara varit i den upp till dina vrister. Det finns en hel ocean av min kärlek för dig att simma i."
Bibeln är fylld av sanningen om Guds kärlek. Men jag erkänner att jag ibland tillåter mig undra över hur Herren alls kan älska mig. Det är inte att jag tvivlar på hans kärlek. Det är mer av ett misslyckande från min sida att bli kvar i vetskapen och tillförsikten om hans kärlek till mig.
Det är skälet till att jag skriver det här budskapet. Jag uppfattar just nu att Gud vill att mängder av kristna får veta mer om att bli kvar i hans kärlek. Och det första jag vill säga är: Guds kärlek måste uppenbaras för oss av den Helige Ande.
Uppenbarelsen om Guds kärlek kommer delvis när vi blir pånyttfödda. Om du skulle fråga de flesta kristna vad de vet om Guds kärlek till dem skulle de svara, "Jag vet att Gud älskar mig eftersom han utgav sin Son till att dö för mig." De skulle citera Johannes 3:16, "Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte skall förgås, utan ha evigt liv."
Det är ett underbart ögonblick när du får grepp om denna sanning. Plötsligt inser du, "Gud älskade mig när jag var förlorad, fördärvad, en främling. Och han bevisade sin kärlek till mig genom att offra sin egen Son för min skull." Men bara några få kristna lär sig hur man blir kvar i Guds kärlek. Vi vet något om kärlek till Gud, men vi söker sällan uppenbarelsen om hans kärlek till oss. Om du bad de flesta kristna att hitta Bibelord om Guds kärlek till oss skulle de bara kunna peka ut några få.
Men att förstå Guds kärlek är hemligheten bakom ett liv i seger. Väldigt många blir andligt kalla på grund av att de är okunniga om Guds kärlek till dem. De vet inte att deras mäktigaste vapen mot Satans attacker är att vara fullständigt övertygade om hans kärlek, vilket kommer genom den Helige Andes uppenbarelse.
Gud älskar sitt folk med samma kärlek som han hade till Jesus, som sitter på hans högra sida.
I sin avslutningsbön på jorden sa Jesus, "Fader ... du har älskat mig innan världens grund blev lagd" (Johannes 17:24, Reformationsbibeln). Vilken ofattbar tanke. Kristus älskades högt av Fadern innan skapelsen! Innan något var utplacerat i kosmos - innan någon planet hade formats, innan solen, månen eller stjärnorna blev till, innan jorden skapades, innan människan skapades - Jesus älskades av Fadern.
Sedan bad Jesus denna förunderliga bön: "Du Fader … har älskat dem så som du har älskat mig" (17:21, 23). Han bad också, "För att den kärlek som du har älskat mig med, skall vara i dem, och jag i dem" (17:26). Kristus sa, "Fader, jag vet att du kommer att älska dem som jag för in i min kropp, på samma sätt som du älskat mig."
Enligt Jesus är Kristus och hans kyrka ett i Faderns ögon. Paulus illustrerar detta med analogin om en människokropp. Han säger att Kristus är huvudet och vi är hans kropp – ben av hans ben, kött av hans kött. "Ja, allt lade han (Gud) under hans fötter och gav honom åt församlingen till att vara huvud över allting, som är hans kropp, uppfylld av honom som uppfyller allt i alla" (Efesierbrevet 1:22-23, Reformationsbibeln). "Vi är lemmar av hans kropp, av hans kött och av hans ben" (5:30).
Förstår du innebörden här? När Fadern älskade Jesus i evigheten, älskade han oss också. Sannerligen, när människan bara var en tanke i Guds eviga sinne räknade Herren redan våra kroppsdelar och planerade vår frälsning.
"Så som han har utvalt oss i honom, förrän världens grund var lagd, för att vi skall vara heliga och ostraffliga inför honom i kärlek" (Efesierbrevet 1:4, Reformationsbibeln).
"Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst. På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv" (Psaltaren 22:10-11).
"Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar [lemmar, KJV] blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit" (139:16).
I detta sista avsnitt säger David, "Till och med innan jag formades kände du mig, Herre. Du hade alla mina kroppsdelar nedskrivna i förväg."
Gud har alltid älskat både sin Son och oss. Hans kärlek är lika evig som han själv är: "Med evig kärlek har jag älskat dig" (Jeremia 31:3). "Gud, vår Fader, som har älskat oss och gett oss en evig tröst" (2 Tessalonikerbrevet 2:16, Reformationsbibeln).
Ingen kan vinna Guds kärlek, inte genom någon enda gudfruktig handling han eller hon gör. Jesus förtjänade inte sin Faders kärlek genom att gå till korset, eller genom sin lydnad, eller genom att älska sin Fader. På samma sätt började inte Gud älska dig den dag du omvände dig och tog emot Kristus som Herre. Han älskade dig inte helt plötsligt när du väl började lyda hans Ord och vandra i Anden. Du var redan älskad från evigheten.
Hur länge har Gud älskat dig? Han har älskat dig sedan han existerat, eftersom Gud är kärlek. Det är hans själva natur. Han älskade dig som syndare. Han älskade dig i moderlivet. Han älskade dig innan världen började. Det fanns inte någon början på Guds kärlek till dig och det finns inte någon ände för den.
När kommer Gud sluta älska dig? Han slutar bara om han slutar älska sin egen Son, vilket är omöjligt. Kristus säger, "Och liksom han (Fadern) hade älskat sina egna, som var i världen, så älskade han dem in i det sista" (Johannes 13:1, Reformationsbibeln). Nu kan vi bättre förstå vad Judas säger när han instruerar, "Bli kvar i Guds kärlek." Han säger till oss, "Bli kvar i denna sanning. Grip tag i den och släpp aldrig taget om den. Kunskapen om Guds kärlek är avsedd för din tröst, din styrka. Den kommer att göra dig fri och se till att du förblir fri."
Johannes lägger till, "Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder… Vi älskar honom därför att han först har älskat oss" (1 Johannesbrevet 4:10, 19, Reformationsbibeln).
Att bli kvar i Guds kärlek är att veta, tro och fortsätta lita på hans kärlek till och med i dina kamper.
Vem som helst kan behålla sin glädje när han svävar högt uppe i den Helige Ande. Men Gud vill att vi blir kvar i hans kärlek hela tiden – särskilt i våra prövningar och frestelser. Johannes talar om för oss hur vi kan bli kvar i Guds kärlek: "Vi har lärt känna och har trott den kärlek som Gud har till oss. Gud är kärleken och den som förblir i kärleken, han förblir i Gud, och Gud i honom" (1 Johannesbrevet 4:16, Reformationsbibeln). Kort sagt, om vi "förblir i Guds kärlek" kommer vi att bli kvar i hans kärlek.
Ordet "förbli" här betyder "att fortsätta vara i ett tillstånd av förväntan." Kort sagt, Gud vill att vi förväntar oss att hans kärlek förnyas för oss varje dag. Vi ska varje dag leva i vetskapen att Gud alltid har älskat oss och alltid kommer att älska oss. I realiteten fladdrar de flesta av oss in i och ut ur Guds kärlek efter våra emotionella svängningar. Vi känner oss säkra på hans kärlek bara om vi "skött oss" i vår vandring med honom. Men vi är osäkra på hans kärlek varje gång vi är frestade eller prövade, eller de gånger vi sviker honom.
Mina älskade, det är särskilt de gångerna vi ska förtrösta på hans kärlek. Han säger till oss i dessa avsnitt, "Det har ingen betydelse vilken prövning du möter, du får aldrig tvivla på min kärlek till dig. Om du aktivt förtröstar på min kärlek lever du på det sätt jag vill att du ska leva." Uthärdar du någon väldig frestelse? Har du blivit besegrad av någon gammal lusta som du hatar? Är ditt äktenskap i ett virrvarr, din familj i kaos? Det är dessa gånger du mest av allt behöver bli kvar i Guds kärlek. Du måste veta att, genom allt detta, älskar den evige Fadern dig fortfarande.
Du kanske undrar, "Menar du att, när han älskar mig, har Gud helt enkelt överseende med mina misslyckanden? Blundar han för min synd?" Naturligtvis gör han inte det. Han kommer att tukta dig med sin käpp, men han bevarar alltid sina barn i sin enorma kärlek. "Ty den Herren älskar den agar han" (Hebreerbrevet 12:6, Reformationsbibeln).
En anledning till att Gud visar oss sin kärlek i våra svaga och syndfulla stunder är för att dra oss tillbaka till honom. Jeremia 31 ger oss en underbar illustration av Guds kärlek. Israel var i ett avfälligt tillstånd. Folket hade blivit feta och framgångsrika och hängav sig åt alla typer av synd. De hade vänt sig till avgudar och begick hor och äktenskapsbrott. De hade helt glömt den ömma barmhärtighet Gud hade visat dem.
Sedan tröttnade de plötsligt på sina lustar. De tappade all lust till att mätta sin sensuella aptit. Nu ropade de ut, "Herre, vi är förlorade. Vi behöver dig till att omvända oss." Gud hörde deras rop av ånger, och hans kärleksfulla hjärta kände starkt med dem. Han tuktade folket med sitt tuktoris, och Israel ropade, "Du har tuktat mig … tag mig nu åter, så att jag får vända åter … Ty sedan jag har vänt mitt sinne, ångrar jag mig" (Jeremia 31:18-19).
Lyssna till Guds ord vid denna tidpunkt: "Ju mer jag går till rätta med honom, desto mer tänker jag på honom. Därför ömmar mitt hjärta för honom. Jag måste förbarma mig över honom, säger HERREN" (31:20, SFB). "Därför låter jag min nåd förbliva över dig" (31:3).
Det här är vad du måste veta om Guds kärlek. Gud sa till sitt folk: "Jag var tvungen att tukta dig och tala stränga ord om sanningen till dig. Men till och med då syndade du mot mig, du skymfade den nåd och barmhärtighet jag räckte ut till dig. Du vände dig mot min kärlek och förkastade mig. Trots det rördes mitt hjärta starkt för dig. Jag kom ihåg dig i din kamp. Och jag kommer helt visst att vara barmhärtig mot dig. Jag kommer att fritt och för intet förlåta dig och återupprätta dig."
I Hosea 3 liknar Gud det avfälliga Israel vid en äktenskapsbryterska. Han säger till Hosea, "Gå ännu en gång åstad och giv din kärlek åt en kvinna som har en älskare och är en äktenskapsbryterska; likasom HERREN älskar Israels barn, fastän de vända sig till andra gudar" (Hosea 3:1).
Gud instruerade Hosea att ge Israel en illustrerad predikan om hans kärlek till dem, till och med när de bedrog honom.
Herren sa till sitt folk, "Du har syndat grovt mot mig, som en prostituerad som går på gatan. Men du är fortfarande gift med mig, och jag älskar dig. Jag vill vara för dig. Var också du nu för mig.
Jag såg denna typ av villkorslös återupprättande kärlek i ett brev som sändes till oss nyligen från en dyrbar syster i Kristus. Hon skrev, "För ett år sedan, när jag var involverad i en otrohetsaffär, skrev jag ett anonymt brev till er och bad om förbön. Jag var i ett sådant kval på grund av bedrägeriet i mitt liv. Jag är född på nytt på riktigt, och den Helige Ande tog itu med mig."
"Jag har nu blivit återupprättad till min make och till min underbara Herre. Vi behövde verkligen helande inom många områden i vårt äktenskap efter 43 år tillsammans. Dina budskap överbevisade mig så väldigt, och uppmuntrade mig även att fortsätta förtrösta på Guds kärlek. Jag har nu lärt mig mer än någonsin om hur mycket Gud älskar mig."
Guds kärlek har haft en mäktig effekt på denna kvinna. Men att vara okunnig om Guds kärlek kan ha precis motsatt effekt. Bedöm detta brev skriven av en annan kvinna: "Jag har så ofta känt att Gud varit ute efter mig. Jag kände att han ville straffa mig för allt jag gjorde. Därför var jag otrevlig och elak mot andra, och försökte rätta in dem i ledet. Nu vill jag bara springa till hans nådastol för att ta emot hans kärlek, och visa hans kärlek för andra. Jag är trött på att vara så dömande." Tack Gud! Hon längtar efter att bli kvar i Faderns kärlek.
Mina älskade, Guds kärlek förmedlas till oss bara genom Jesus Kristus. Enligt Johannes bor all Guds kärlek i Jesus: "Och av hans fullhet har vi alla fått" (Johannes 1:16, Reformationsbibeln). Du kanske undrar, "Varför är det så viktigt att veta att Guds kärlek förmedlas till oss genom Kristus? Hur påverkar detta vårt vardagsliv?"
Denna vetskap är mer än en biblisk föreställning. Att veta att Guds kärlek förmedlas till oss genom Jesus har allt tänkbart att göra med hur vi blir kvar i hans kärlek. Du förstår, det räcker inte bara för mig att veta att Gud alltid kommer att älska mig och inte kommer att sluta älska mig genom alla mina kamper. Han vill också att hans kärlek har en viss effekt på mig.
Så exakt vilken inverkan har Guds kärlek på våra liv? Vi kan inte titta på människans exempel. Det finns utsvävande kristna som skulle vända uppenbarelsen om Guds kärlek till en tillåtelse att synda. De övertygar sig själv, "Gud älskar mig villkorslöst. Han måste fortsätta älska mig trots mitt drickande, äktenskapsbrott och njutningslystnad. Hans nåd är större än mina synder." Sådana människor skymfar Guds kärlek.
Vi måste titta på Kristus som vårt exempel. Jesus har redan sagt till oss att Fadern älskar oss på samma sätt som han älskade Sonen. Så vilken verkan hade Faderns kärlek på Jesus?
Frukten av Faderns kärlek var i Jesus när han frambar sin kropp som ett levande offer för andra.
Johannes skriver, "Därigenom har vi lärt känna Guds kärlek, att han gav sitt liv för oss" (1 Johannesbrevet 3:16, Reformationsbibeln). Här var frukten av Guds kärlek i Jesus. Han utgav sig själv som ett offer för andra. Den andra halvan av denna vers talar om för oss syftet för Guds kärlek i våra egna liv. Det står, "Så är också vi skyldiga att ge våra liv för bröderna" (3:16). Guds kärlek leder även oss till att frambära våra kroppar som levande offer.
Har du någonsin tänkt på vad det betyder att verkligen lägga ner ditt liv för dina bröder och systrar? Paulus pratar inte om att bli martyr på främmande mark. Han refererar inte till att vara en organdonator. Han menar inte att vi ska ta någon dömd brottslings plats i dödscellen. Kristus själv gjorde det offret.
Nej, den enda typen av kristen som kan skänka liv och hopp till sina bröder är en "död" kristen. En sådan tjänare har dött från denna värld – från allt ego, all stolthet och ambition. Och han har överlåtit sig till Guds heliga vilja.
Den "döda" kristne har tillåtit den Helige Ande att göra en andlig inventering av sin själ. Denne troende ser korruptionen och ogudaktigheten som finns närvarande i sitt hjärta. Så han går villigt till Guds altare och ropar, "Herre, förtär mig. Ta allt." Han vet att bara genom att bli renad genom Kristi blod kan han ge sitt liv för sina bröder.
Detta är den enskilt viktigaste sanning som gör det möjligt för mig att fortsätta i andlig krigföring. Om jag är fullständigt övertygad om att Gud är trofast till att förlåta och återupprätta mig kommer jag att ha kraften att stå emot all frestelse. Jag kommer att veta att han är med mig, oavsett vad jag möter. Och jag vet att han älskar mig genom allt det.
Jag kanske faller emellanåt. Men jag vet att han kommer att vänta på mig i slutet av kampen. Och jag kommer fram älskad av honom. Vill du tro på hans kärlek till dig, kära vän? Bli kvar i hans kärlek genom att tro på hans kärlek till dig. Amen!
sonidos inducidos por la droga están dando un débil mensaje cristiano y multitudes de jóvenes cristianos han adquirido un apetito por un estilo de música que nació en las mentes de personas endemoniadas que se burlaban de Dios. He estado en reuniones donde jóvenes se burlan de algunos himnos de antiguos tiempos, tales como la "La Vieja Rugosa Cruz". Qué vergüenza que muchos de estos jóvenes no sepan disfrutar estos gloriosos himnos que nacieron en grandes avivamientos.
Sí, estamos cambiando. Nuestra música ha cambiado. Nuestros estándares están cayendo. Nuestra aceptación por el mal está siempre en aumento. Nuestro silencio contra la inmoralidad que ha traspasado los límites es más y más evidente. Nos jactamos de ser ahora más educados y cultos, más hábiles para aceptar y lidiar con los cambios morales sin ser afectados. Nos gusta pensar que estamos ajenos a ser contaminados por la pornografía, la sucia programación de televisión y la creciente corriente de inmoralidad que hoy nos absorbe. Cada vez más cristianos pueden pasearse dentro cines, mirar con lascivia revistas pornográficas, ver horas de inmundicia en la televisión, socializar con multitudes impías en lugares impíos, y luego acostarse en la noche pensando ellos mismos: "¡Todo ésto y Jesús también! No soy afectado ni en lo más mínimo por toda la suciedad e inmundicia alrededor de mí. Aún soy el mismo cristiano que he sido siempre".
¿Será acaso que ahora estamos tan tibios, tan acomodados con la "nueva moralidad", que nos hemos vuelto ciegos a nuestra verdadera condición espiritual? Antes que a nadie, yo quiero que el Santo Espíritu vuelva su reflector hacia mi alma y exponga cada camino pecaminoso o malvado que se está introduciendo en mi vida. Quiero un avivamiento de rectitud en mi vida. Quiero estar otra vez hambriento y sediento de la verdadera santidad.
El culpable no es solamente "el espíritu de esta era".
¿Qué es lo que realmente corrompe a un cristiano? ¿Qué es lo que causa que un cristiano "se debilite" y se vuelva mundano? ¿Por qué muchos cristianos están hoy espiritualmente secos y vacíos?
¿Por qué muchos cristianos se quejan de que se está volviendo más difícil permanecer limpios y puros en esta época? ¿Será porque en esta época hay un espíritu que es más corrupto y engañoso que el de cualquier otra generación? ¿Estaremos peleando contra demonios más grandes y perversos que nuestros antepasados? ¿Es más alto el nivel de corrupción hoy que lo que era hace cientos o miles de años? ¿Tiene Satanás algún tipo de poder especial sobre este siglo? ¡Claro que no! Satanás puede estar más enojado que nunca, los hombres impíos pueden estarse volviendo más y más perversos, el pecado puede estar abundando por todos lados, pero no es ni el poder de Satanás ni el espíritu de iniquidad lo que está corrompiendo a los cristianos. Otras generaciones han experimentado estallidos de violencia y corrupción. La generación de Noé era tan malvada que Dios fue obligado a borrarlos de la tierra. La generación que construyó la torre de Babel era mala y perversa. Todos los profetas pensaron que su generación era la más impía y perversa en la historia. Escuche al profeta Oseas clamando contra su generación, y suena como si estuviera hablando acerca de nuestra sociedad actual:
"Hay prostitución y adulterio… pueblo piensa que Dios está excusando sus pecados… No hay nadie que invoque a Dios… se ha mezclado con los demás pueblos… como palomas incautas ellos se mezclan con las naciones…el pueblo de Dios se está deshaciendo de las cosas que son buenas y haciendo ídolos de plata y oro. Están convirtiendo mis altares en altares de pecado… Profetas están hablando cosas necias, y el varón de espíritu es insensato, porque hay una multitud de maldad en su corazón…" (ver Oseas 7-9).
Oseas le dijo a su generación: "Ustedes se han olvidado de su Hacedor. Dicen conocer a Dios, pero ya no le consultan. Están ocupados construyendo, corriendo tras las cosas de esta vida, y en el transcurso se han convertido en vides vacías sin fruto, en tortas a medio cocer".
Isaías pensó que su generación era la más malvada y vil de todos los tiempos. El describió a su sociedad como "pecadora, pueblo cargado de maldad, generación de malignos, hijos depravados… (Isaías 1:4). ¿Hijos que están corrompidos? ¿Una generación pecadora que ha olvidado a Dios? ¿No tiene ésto un parecido familiar?
Jesús se refirió a su generación como "mala… malvada… perversa". Mucho después de que Cristo ascendió al Padre, Pedro estaba denunciando los pecados de su generación, diciendo:
"Tienen los ojos llenos de adulterio… no se sacian de pecar. Aman la maldad… Tienen el corazón habituado a la codicia… Son hijos de maldición" (ver 2 Pedro 2:14, 15).
En cada una de estas generaciones anteriores, había un espíritu que causaba que los hombres abandonaran a Dios y se rebelaran. Ha habido jóvenes delincuentes en cada época. Los borrachos, rameras, y asesinos han estado haciendo alarde de sus pecados desde el principio. Adulterio, divorcio, fornicación y todas las demás iniquidades de nuestra generación han sido ampliamente practicadas en el pasado. La maldad ha estado siempre presente. Satanás ha estado ocupado en todas las generaciones. El diablo intentó tentar y engañar a David, a Isaías, a Pablo, y al pueblo de Dios tan enérgicamente como hoy busca devorar al pueblo de Dios. A pesar de todo, Dios siempre ha tenido un remanente. No importa cuán violenta y corrupta se haya vuelto la generación, Dios siempre tuvo un pueblo fiel hasta el fin. El espíritu de su época no los abrumó. Ellos crecieron fuertes y santos en medio de persecución y maldad. En cada generación ha habido alguien que nunca dobló sus rodillas ante los ídolos del diablo. Ellos continuaron en la presencia de Dios con manos limpias y corazones puros. Ellos rechazaron al mundo y todos sus placeres y vieron a Cristo como el galardón de sus vidas.
¿Usted dice que las generaciones pasadas no tuvieron que enfrentar pornografía, películas sucias, homosexualidad, desviaciones sexuales y promiscuidad? ¿Dice que los seductores de hoy son más poderosos y tienen herramientas únicas de seducción? En respuesta a ello, yo le digo que la naturaleza pecaminosa es la misma en cada generación. Las pandillas de homosexuales violentos convirtieron a Sodoma en una de las ciudades más malvadas e inseguras en el mundo. Esta muchedumbre asesina, entre los cuales había muchos jóvenes, intentaron abusar sexualmente de los ángeles que visitaron a Sodoma.
Los arqueólogos han descubierto dibujos pornográficos en las paredes de antiguas excavaciones. La literatura secular china abunda en desviaciones sexuales y erotismo. En el siglo XIV, los escritores hablaban de forma alarmante acerca jóvenes fuera de control, desobedientes a los padres, llenos de cólera, y listos para destruir a aquellos que se les opusieron.
¡No! No es solamente las revistas sucias, las películas inmundas y la televisión corrompida. Es más que un espíritu de iniquidad lo que está ocasionando que los hombres tengan los ojos llenos de adulterio. La gente no está pecando deliberadamente y yendose en picada simplemente porque se han convertido en víctimas de una abrumadora fuerza de maldad.
Nos estamos convirtiendo en extraños para Dios.
Esta generación se está volviendo malvada y vil porque está perdiendo su fe en Dios. Y esa fe se está disipando porque la Biblia ya no es vista como la fuerza que da vida. Si la fe viene por el oír la Palabra de Dios, y la Palabra es descuidada y dejada a un lado, no es de sorprender que la fe de muchos se haya disipado.
No culpe al diablo por su decadencia espiritual. No culpe a los pornógrafos, productores de películas, magantes de la televisión, traficantes de drogas ni a las empresas de bebidas alcohólicas. Nuestros deslices son el resultado de una cosa: falta de oración y de lectura bíblica.
Hoy no puedo encontrar sino un puñado de cristianos que toman tiempo para orar. Sabemos que tenemos que orar, sabemos lo que le pasa a nuestras vidas espirituales cuando ignoramos al Señor. Sabemos que Cristo nos espera en el cuarto secreto de oración para renovarnos y llenarnos diariamente con su poder y santidad. No ignoramos cómo Dios trabaja. Entendemos plenamente que su camino de pureza y santidad es simple y fácil de seguir. Con todo y eso encontramos casi imposible parar nuestras vidas para pasar una sola hora diaria en la santa presencia de Dios.
Tenemos tiempo para ver horas y horas de televisión. Tenemos mucho tiempo para socializar, salir a comer, asistir a eventos deportivos, etc. Pero terminamos el día muy cansados, mentalmente exhaustos para orar o leer la Palabra de Dios.
Honestamente, ¿cuánto lee la Palara de Dios cada día? ¿Cada semana? ¿Cuánto tiempo pasa encerrado con Dios, absolutamente solo, para derramarle su corazón a Él? La verdad es que toda ésta generación tiene poco o nada de tiempo para orar o para leer la Biblia.
¡Podemos cambiar! ¡Podemos ser libres de impurezas!
Dios me ha estado desafiando a regresar al cuarto secreto de oración con una renovada determinación de sacudirme las influencias mundanas de este siglo.
El mundo me puede cambiar solamente cuando mi hombre interior está frío o tibio. El pecado y la suciedad de mi alrededor pueden afectarme únicamente cuando mi alma está seca y vacía. Cuando el amor por Jesús arde en alma, cuando la mente está elevada en oración y alabanza, cuando la Palabra de Dios está fresca y viva en el corazón, ningún demonio o diablo del infierno pueden tocarme o influenciarme. Ningún placer mundano puede atraerme. No hay multitud de impíos que me haga desviar. Nada de lo que Satanás haga desfilar ante mis ojos puede seducirme porque estoy vivo con el poder de la santa presencia de Dios.
Cristianos, ¡qué vergüenza por todos nosotros! Qué vergüenza por darle a nuestro precioso Señor tan poco de nuestro tiempo. Qué vergüenza por sentarnos a la mesa del diablo, gozándonos en cosas mundanas. Qué vergüenza por comprometernos y llamarlo madurez. ¡Qué vergüenza por dejar la Biblia ahí en la mesa, cerrada, sin uso, descuidada!
Es cierto, la oración a veces es difícil. Dios entiende plenamente las presiones que sentimos. Él no es un amo duro, su yugo es fácil y ligera su carga. Pero Dios no permitirá por más tiempo que esta generación de cristianos siga siendo perezosa en cuanto a la oración y la fe. Astutamente, Satanás nos está volviendo muy ocupados para no pasar tiempo con Dios. Y cuán fácil es hoy en día simplemente "tomar las cosas por fe", sin oración, sin búsqueda de la Palabra de Dios para buscar ayuda y dirección. Sentimos que Dios nos debe cada promesa, que ya no es importante apartar de nuestro horario un tiempo y un lugar para orar. Elevamos a Dios lo que llamamos "oraciones de pensamiento". Nos consolamos creyendo que Dios debería estar contento que pensamos en Él de vez en cuando a lo largo de nuestros ocupados días.
No lo vamos a lograr, cristiano. No lograremos sobrevivir el diluvio demoniaco de corrupción que nos viene a menos que regresemos a la ferviente y diligente oración, y al estudio de la Biblia. Dios anhela encontrar hombres y mujeres que se alejen del desfile de sensualidad y caigan de rodillas en arrepentimiento y clamen por el poder que vence al mundo.
Necesitamos estar orando: "Oh Dios, hazme ver lo frío que me he vuelto. Hazme saber soy en este momento. Pon en mí de nuevo un hambre por las cosas espirituales. Hazme desear ardientemente la santidad y rectitud".
Dios está listo para reunirse con esta generación en el cuarto secreto. Él está listo para derramar una gracia tan abundante que nunca antes haya visto la humanidad. Él quiere enlistar a un ejército de hombres y mujeres, jóvenes y ancianos, que regresen a las sendas antiguas de santidad y pureza.
Yo creo que es posible permanecer limpios, no importa cuán malvado y vil se vuelva este mundo. ¡Yo creo que es posible que esta generación impía y perversa pueda ser testigo de el crecimiento de algunos de los más grandes cristianos que el mundo haya conocido, de aquellos que no claudican, sin miedo a predicar en contra del pecado, sin estar dispuestos a doblarse o quebrarse! Yo quiero ser uno de esos hombres de Dios. Yo quiero experimentar su don de santidad en medio de esta generación malvada y perversa.
Este es el deseo de Dios para todos aquellos que viven medio de la depravación:
"Para que seáis irreprensibles y sencillos, hijos de Dios sin mancha en medio de una generación maligna y perversa, en medio de la cual resplandecéis como luminares en el mundo" (Filipenses 2:15).