4 Mosebok 13 innehåller en lista med namn som varje kristen borde känna till. Se efter om du känner igen någon av följande: Sammua, Safat, Jigeal, Palti, Gaddiel, Ammiel, Setur, Nahebi eller Geuel.

Har du problem med att känna igen dem? Oroa dig inte – det skulle ha varit konstigt om du kände igen dessa namn. De är spejarna som sändes av Gud för att bespeja Löfteslandet. När jag säger att vi borde känna till dessa namn är inte misslyckandet vårt – det är dessa mäns.

Gud lovade profeten Sakarja att i ändens tid skulle han vara en skyddsmur av eld runt sitt folk: ”Men jag själv, säger HERREN, skall vara en eldsmur däromkring, och jag skall bevisa mig härlig därinne" (Sakarja 2:5).

Jesaja vittnar också om detta: ”Ty du har varit … ett skygd under hettan. Ty våldsverkarnas raseri är likasom en störtskur mot en vägg” (Jesaja 25:4). ”Ett skygd skall vara däröver till skugga under dagens hetta, och till en tillflykt och ett värn mot störtskurar och regn (4:6).

Kyrkan idag lever i en tid med mycket ljus. Med så mycket undervisning tillgänglig för oss har den Helige Ande uppenbarat för oss de fantastiska välsignelserna i Jesus verk på korset.

Men det fanns en tid när Kristi underbara verk fördunklades för världen. Den perioden var den mörka medeltiden, när korsets betydelse doldes för människors ögon.

Tycker du att dina frestelser är starkare, att ditt motstånd är svagare, att din kärlek till Kristus märkligt fördunklad? Är du i en tid när Guds Ord tycks oinspirerande och ditt böneliv är svagt och blodfattigt? Är du någonsin rädd för att du långsamt håller på att bli ljummen?

När nationernas ekonomier skakar och faller samman växer fruktan över hela världen. Vi ser Jesu ord bli till verklighet: "På jorden skall ångest komma över folken, och de skall stå rådlösa…Och människorna skall ge upp andan av förskräckelse och ängslan för det som kommer över världen, ty himlens krafter skall bäva" (Lukas 21.25–26).

Kristus har gett oss en varning här: "Utan hopp i mig kommer massorna att dö av fruktan för det de ser kommer."

Ofta är bön ett av de mest själviska områdena i kristnas liv. Många av oss måste erkänna att de flesta av våra böner fokuserar på våra egna behov.

Då och då kan vi sträcka oss längre bort än våra egna, inskränkta bekymmer och be för andra. Men oftast när vi säger till någon, ”Jag ska be för dig”, gör vi det inte. Eller så ber vi en gång och glömmer sedan snabbt bort den personens behov.

”Och när Josef hade tagit hans kropp … och lade den i sin nya grav, som han hade huggit ut i klippan, och sedan vältrade han en stor sten för ingången till graven och gick sin väg” (Matteus 27:59-60).

 Jesus hade precis blivit korsfäst och blev nu lagd i en grav. När en massiv sten rullades för dörröppningen för att försegla den hade alla en sorglig känsla av slutgiltighet.

Vår ministry har en webbsajt för uppbyggelse vilken tar emot meddelanden från kristna runt hela världen. Just nu skriver troende i olika länder samma sak: Fruktan håller på att få grepp.

Så som det profeterats i Skriften skakar Gud allt som kan skakas. Det är svårt att förstå all omvälvning som händer i världen just nu. Tänk på alla skådeplatser där nationerna är i kaos: